Abraham Lincoln: Vampire hunter - 3/5

Tydligen så visste vi inte riktigt vem Abraham Lincoln var och hur det amerikanska inbördeskriget startades. En ung Abraham Lincoln bevittnar när en vampyr tar livet av hans kära mor en natt. Full av hat och hämndlystnad söker Abraham nio år senare upp mannen som gjort detta för att döda honom. Han märker dock omgående att detta inte är särskilt enkelt, då ett skott rätt i ögat inte biter så bra. Han stöter då av en händelse på Henry, som är en vampyrjägare. Henry lär Abraham allt inom konsten som vampyrjägare. Han flyttar till en liten stad för att döda vampyrer, och där stöter han på Mary Todd, och han blir väldigt snabbt kär. Ju fler vampyrer Abraham dödar, ju mer uppmärksamhet får han från deras ledare och allting trappas upp. Samtidigt har också slaveriet en central roll, och Abrahams kamp mot denna gör att han klättrar upp längs den politiska trappan. Amerikanska inbördeskriget bryter ut och landet är i totalt kaos. Men den stora kampen står mellan Abraham Lincoln och vampyrerna...

Detta är en film som blandar och ger. Väldigt snabbt syns det tydligt att 3D-effekterna är högt prioriterade vid filmskapandet. detta gör å ena sidan att filmer har en hel del coola actionscener med mycket våld och blod om man gillar sånt. Å andra sidan kan det faktiskt komma att se lite löjligt ut stundtals. Vridningen av hela Abraham Lincoln livshistoria är dock riktigt kul, och storyn är tvärtemot mina förväntingar genomtänkt från början till slut. Hela vägen från Lincolns barndom till hans presidentskap och inbördeskriget, med vinklingen att sydstaterna, eller "Konfederationen", faktiskt var vampyrerna som ville ha ett eget land istället för ett gäng rasister.
Jag gillar att Dominic Cooper har fått en mer betydande roll i en större film till slut, det förtjänar han för han är en duktig skådespelare. Sminkningen ska också framhävas, påminner mig lite om "A beautiful mind", som blev Oscars-nominerad för detta 2002.
På det stora hela så är detta en helt okej rulle som säkert kommer ses över några öl eller om man är bakfull eller något i framtiden, och tycker du om vampyrer som blir slaktade och blod som flyger åt alla håll då kommer du tycka om den här filmen garanterat!
Läs mer om Abraham Lincoln: Vampire hunter

Ny approach

En stor anledning till att jag inte skrivit något på länge är dels att det varit sommar så jag inte tittat på lika mycket film som vanligt, och dels för att det inte funnits särskilt många filmer som varit lockande på det senaste. Så jag har nu bestämt mig för att ta en ny approach på den här sidan. Från och med nu ska jag inte bara skriva om nya filmer, utan jag tänker nu skriva om alla filmer jag ser, oberoende av hur många gånger jag sett de förut eller när de är gjorda. Så håll till godo!

Wanderlust - 1.5/5

Jennifer Aniston och Paul Rudd spelar det gifta paret som slås av oväntad arbetslöshet och försöker hitta lyckan på annan ort. Efter lite om, men och dåligt väder hamnar de på vad de till en början tror är ett vanligt bed & breakfast. Efterföljande morgon visar det sig att det är ett community för hippies som lever där tillsammans. Paret bestämmer sig för att ge det hela en chans och stanna där ett tag. Ju längre tiden går desto bättre trivs de där och de blir mer och mer hemmastadda. Men allt är inte så underbart och problem uppstår bland annat då ett företag vill radera ut kolonin.

Platt är nog det bästa ordet jag skulle använda för att beskriva Wanderlust. Det finns inget riktigt lågmärke, men det händer heller ingenting som är särskilt roligt. Jennifer Aniston har ju en förmåga att bara vara med i filmer utan att egentligen bidra med något. Paul Rudd är en skön snubbe, men kan liksom inte bära filmen själv, så bra är han inte. Justin Theroux, Malin Åkerman och Alan Alda har egentligen samma problem allihop, de är där men de bidrar inte till att göra filmen särskilt bra. Att jag inte har mycket att skriva om Wanderlust säger egentligen det mesta. Den lämnar inget intryck alls när man är klar med den, utan mer ett "Vad gjorde jag nyss? Ja just det, såg på någon film, ja". det gör absolut ingenting om du låter bli att titta på den här filmen.
Läs mer om Wanderlust

The Dark knight rises - 5/5

Det var åtta år sedan Batman tog på sig skulden för de hemska gärningar Harvey Dent, aka "two-face" stod för. Nu hotas Gotham city av en ny galning vid namn Bane, vilket i sin tur leder till att Bruce Wayne måste dra på sig kostymen igen. Bane är en våldsam person, vars motiv inte är helt klara. Han opererar under staden och hans enda mål verkar vara att förgöra Gotham för gott. I denns sista del i trilogin som Christopher Nolan skapat har han verkligen plockat in A-laget vad gäller skådespelare. från sin tidigare film Inception har Nolan tagit med sig Marion Cotillard, Tom Hardy och Joseph Gordon-Levitt. På detta så är även Anne Hathaway inplockad som Catwoman.
Alfred är inte lika övertygad som Bruce att Batman måste komma tillbaka, att han har gjort tillräckligt för staden. Detta leder till en konflikt mellan de båda som ger en ökad dramatisk spänning i den delen av filmen som inte är särskilt action-inriktad.

Årets mest efterlängtade film i mina ögon. Christopher Nolan hade innen den här filmen inte gjort en enda film som inte höll absolut toppklass, och han misslyckas inte heller här. Efter The Dark knight hade ju den tredje och sista filmen oerhört mycket att leva upp till, och även om den levererar så . når den väl kanske inte upp till den nivå jag var ute efter till 100 %.
Än en gång har Nolan tillsammans med en suverän skådespelare lyckats skapa en fruktansvärt skräckinjagande skurk. Jag tänker inte jämföra Tom Hardys prestation med Heath Ledgers, men om jag skulle jämföra Jokern och Bane, så blev jag definitivt mer skraj för Bane. Hans lugna natur blandat med en storlek och våldsamhet gör honom till den sista personen i hela världen jag skulle vilja stöta på i en mörk gränd en kväll.
Hur som helst så är detta en riktigt bra film, även om den inte riktigt lever upp till sin föregångare. Det är ett väldigt värdigt slut på den bästa filmtrilogin som gjorts någonsin i mitt tycke. Den dramatiska biten har fått mer fokus, vilket ger filmen en extra dimension. Detta är en film som ska ses i en biosalong, det är det enda sättet den får  riktig rättvisa.
Läs mer om The Dark Knight Rises

Rock of Ages - 1/5

En modern rockmusikal med det bästa i rockväg från förr, det var tanken tror jag. Drew jobbar som barback på en bar, Sherrie är ny i stan och hoppas på en karriär som sångerska. Drew hjälper henne till ett jobb på samma klubb där han jobbar, de börjar dejta, blir kära osv. Samtidigt får vi se en ny borgmästare bli vald i stan. Denna har en fru som tycker att rock n roll är satans musik, och ett särskilt förakt mot rockikonen Stacee Jaxx, spelad av Tom Cruise. jaxx är i sin tur en något udda själ. En superdiva som dyker upp sent, super ner sig men är trots det en stjärna på scen. Dessa människors uppgång, fall och uppgång igen är det vi får följa, ackompanjerat av en rad tidlösa rockklassiker.

Jag tror inte att de som skrev ihop manuset till den här filmen riktigt kunde bestämma sig för vilken riktning den här filmen skulle gå i. Ibland försöker de sig på dramatiska scener, för att övergå till komedi, ibland i rent parodiska scener. Julianne Hough som spelar den kvinnliga huvudrollen är lika mycket rock som nallen jag växte upp med, och det räcker inte med en sjukt snygg tjej för att bära vad de troligtvis ville åstadkomma med den här filmen. Istället för att bygga filmen kring ett manus och sätta låtarna efter det, så har de gjort tvärtom, och byggt hela storyn kring låtarna.
Även om man ska ha lite fantasi så har jag svårt att tro på Drew när han står med en gitarr och just börjat skriva på en låt.... och börjar sedan sjunga på "Dont stop believing", det håller inte i mina ögon. När jag sitter och försöker hitta positiva bitar i den här filmen kommer jag ständigt tillbaka till två saker: Musiken och Tom Cruise. Musiken är dock inte särskilt bra placerad, och jag blir nästan arg på den mash-up a la Glee av "We're not gonna take it" och "We built this city" som görs i slutskedet av filmen. Tom Cruise visar dock att han fortfarande har vad som krävs. Han trivialiserar inte vilken film han är med i på något sätt, utan leverar på samma sätt som tidigare. Det ska också understrykas att han övade i månader för denna roll, och man hör på hans sångröst att det verkligen gett resultat.     
Men nej, du missar inget om du låter denna gå dig förbi.
Läs mer om Rock of ages    

The Raven - 3.5/5

En briljant John Cusack spelar den kämpande poeten Edgar Allan Poe i denna thriller som är ett fiktivt verk av Poes sista dagar i livet. Inledningsvis får vi se hur Poe kämpar med det faktum att få känner igen honom och hans verk, och det tänjer på plånboken. Samtidigt begås ett mord i en annan del av staden och Detective Fields, spelad av Luke Evans, kallas in. Det visar sig att det brott som begåtts har en koppling till en av Poes tidigare skrivna historier, eller den är rättare sagt kopierad rakt ut i verkliga livet. Poe och Fields försöker nu tillsammans hitta denna mördare som begår fler mord, alla efter historier Poe har skrivit. Det hela trappas upp ett snäpp när mördaren kidnappar Poes älskade dam Emily Hamilton.

Ja, vad hände egentligen under de där sista dagarna i Edgar Allan Poes liv egentligen? Ingen vet, men detta är definitivt ett spännande scenario. En oerhört välspelad film där framför allt John Cusack är strålande. Med lite mer utrymme åt hans skådespelande hela filmen igenom skulle han nog kunna vara med och slåss om nomineringar till diverse priser når filmåret summeras. Vad som också är väldigt kul är att se Luke Evans i en film som ger någorlunda rättvisa åt hans skådespelartalang.
The Raven är en film som inte riktigt vänder sig till tittaren. Ett mordmysterium bör i min mening vara något som tittaren ska kunna hänga med i bättre för att åtminstone ge sig på en gissning. Detta är inte möjligt här såvida du inte är enormt påläst i Poes verk samt är en av medlemmarna i criminal minds-gänget. Men det är en spännande thriller med ett par scener som får mig att tänka på "saw"-filmerna, och som sagt väldigt välspelad. Framför allt skådespeleriet höjer betyget.
Läs mer om  The Raven

Underskattade skådespelare och deras verk

Det är sommar och jag hinner inte se lika mycket film som resten av året, så delar här med mig av lite tips på filmer och serier med skådespelare som i min mening är väldigt underskattade.

Adam Brody - In the Land of women
John C McGinley - Scrubs, The Platoon, Wall Street
John C Reilly - Magnolia, Casualties of war
Michael J Fox - Spin City, Casualties of war
Tim Roth - Four rooms, Reservoir Dogs
Josh Charles - S.W.A.T, Dead poets society
Josh Radnor - Happythankyoumoreplease (Också regisserat den)
Andrew Lincoln - Walking dead, Love Actually
Ben Mckenzie - 88 Minutes
Willem Dafoe - The Platoon
Christian Slater - True romance

Kommer fler, det var dessa jag kom på på rak arm. Ska också lägga upp en lista på filmer med superkända skådespelares filmer som kanske inte var man har sett men bör se.

Gone - 2/5

Amanda Seyfried spelar huvudrollen som Jill, en flicka som en gång blivit kidnappad av en okänd man och lider sviterna av detta. Hon bor tillsammans med sin syster, som har ett alkoholproblem i sitt förflutna. När Jill kommer hem jobbet en kväll upptäcker hon att systern inte är där. Genast blir hon övertygad om att det är hennes kidnappare som är tillbaka för att avsluta det han påbörjade. Problemet är att efter att hon flytt från honom första gången hittade polisen inga spår, och därför tror de henne inte nu när hon säger att han är tillbaka. Jill får därför ge sig ut på egen hand för att hitta sin syster.

Detta är en helt okej film. Storyn håller hela vägen ut, och det finns inga större frågetecken när filmen är slut. Förutom Seyfried kan vi se Daniel Sunjata som polis, samt den väldigt underskattade Sebastian Stan som systerns pojkvän. Det som gör att filmen inte är bättre än vad den är, är två saker. 1. Även om storyn håller så är den inget direkt spektakulärt. 2. Amanda Seyfried är inte en tillräckligt bra skådespelare för att bära en film själv, och överlag är det inga övertygande skådespelarinsatser. Med ett något bättre skrivet manus, och bättre skådespelare hade den här filmen kunnat klättra i rankingen. Dock inte till några skyhöga höjder, den potentialen finns inte. Gone är en okej film, ett tidsfördriv.
läs mer om Gone

Jeff who lives at home - 3/5

Jeff är en underlig kille. Han bor fortfarande hemma hos sin mamma, och verkar inte riktigt kunna ta hand om sig själv. Detta trots att han är ca 30 år gammal. Jeff får en morgon för sig att det finns tecken runtomkring honom som ska visa honom till hans öde i livet, och bestämmer sig för att följa dessa. Alla dessa tecken kretsar kring namnet Kevin. Jeff ger sig ut för att ta reda på vart dessa tecken leder honom. Efter att ha spelat basket, åkt buss, blivit hög, nedslagen och rånad stöter han på sin bror, Pat, som har problem på ett helt annat plan. Deras möte leder något oväntat in i en jakt för att ta reda på huruvida Pats fru är otrogen eller inte. I rollerna ser vi Jason Segel, Ed Helms, Susan Sarandon och Judy Greer.

Jeff who lives at home står listad som en komedi, och visst har den sina lustiga stunder. Men det är framför allt som drama den utmärker sig. Både Jason Segel och Ed Helms tar sig in på något oprövad mark för deras del och gör det riktigt bra. Susan Sarandon spelar moderns om har en hemlig beundrare på jobbet, och det är inget som egentligen tillför något till själva storyn, men det tillför något till själva filmen. Filmen behandlar vardag, familjeproblem och mänskliga relationer på ett bra sätt, och historien berör. Jeff who lives at home är en väldigt sevärd film som jag rekommenderar starkt.
Läs mer om Jeff who lives at home

Safe house - 3/5

Ryan Reynolds spelar huvudrollen i Daniel Espinosas (Snabba cash) regidebut. Efter lång väntan får han äntligen lite spänning i tillvaron när CIA plockar dit en sina mest eftersökta, spelad av Denzel Washington. Det visar sig relativt omgående att huset inte är så säkert, och de blir attackerade i ett försök att få ut/ha ihjäl Frost (Washington). Weston (Reynolds) och Frost lyckas fly därifrån, och sedan får vi följa Westons desperata flykt från folk som försöker döda honom, samtidigt som han har ett sådär hjälpsamt CIA som backar upp honom och en fånge i Frost som hela tiden försöker komma ur hans grepp. Ju längre in i filmen vi kommer ju mer visar det sig att saker inte riktigt är som han trott och de människor han trodde att han kunde lite på inte riktigt är vad de utger sig för att vara... Förutom Reynolds och Washington ser vi också bland andra Vera Farmiga och Brendan Gleeson i rollerna, samt svenskarna Fares Fares och Joel Kinnaman.

Espinosas regidebut måste absolut ses som godkänd. Det är en fartfylld film med bra roller och ett bra utförande. Visst kan jag tycka att hela konceptet stundtals känns som att de har stuvat ihop lite olika från de senaste årens lyckade actionfilmer, och då tänker jag framför allt på Bourne-trilogin. Washington levererar sin vana trogen, och Reynolds påminner väldigt mycket om sin karaktär i Smokin Aces. Med stabila skådespelarprestationer och en solid story är detta en bra film. Dock är det inget som sätter sig på något vis, och känslan blir lite av att det här är en film som kommer gå mycket på TV4 under år framöver á la "Face-off". Men som sagt, en bra film som är helt klart sevärd fredagsunderhållning om man vill ha lite action.
Läs mer om Safe house

Project X - 3/5

Skaparna av The Hangover är tillbaka med Project X, filmen om den häftigaste hemmafesten någonsin! Tre killar som är inne på sitt sista år i High School bestämmer sig för att fixa en grym födelsedagsfest då en av dem, Thomas, fyller år. Costa, som är något av idioten av de tre tar på sig huvudansvaret och bjuder in något fler personer än vad han nämner för de andra. Thomas föräldrar lämnar huset i tron om att han är en loser som ändå inte har tillräckligt mycket vänner för att skapa några problem. Ett beslut de får ångra då festen spårar ut väldigt mycket mer än vad du som tittare förväntar dig när du hör "urspårad fest".

Som sagt så spårar den här festen ur långt mer än vad jag förväntade mig, och det är faktiskt positivt. Istället för att lätt slå över till sjukt urspårade saker som man nästan blir trött på för att det är så stört, så blir det här bara roligare ju mer filmen spårar. Detta är ingen vacker film med fantastiska skådespelare, men det var det väl ingen som förväntade sig heller. Ingen har försökt att göra den till mer än vad den är. vanligtvis kan jag tycka att den här grejen med handhållen kamera och karaktärerna filmar själva har blivit lite uttjatat de senaste åren, men här lyckas de ändå får jag säga. Att de filmer på det här sättet i Project X gör faktiskt filmen rätt cool då kameramännen är fulla, höga och rent ut sagt störda i huvudet. Klart sevärd rulle
Läs mer om Project X

Wrath of the Titans - 2.5/5

Sam Worthington är tillbaka som halvguden Perseus i uppföljaren till Clash of the Titans, Wrath of the titans. Denna gången har Liam Neeson som spelar Zeus fått en större roll, och på detta har Ralph Fiennes kommit till som Hades. Zeus blir inledningsvis förrådd av sin son, Ares och sin bror, Hades som gjort en deal med Kronos om att ge honom alla Zeus krafter. Perseus är såklart den enda som kan rädda honom, och med detta också såklart hela världen. Med sig på sin sida har han Drttning Andromeda, spelad av Rosamund Pike, samt halvguden Agenor, spelad av Toby Kebbell. I mindre roller som Poseidon och Hefaistos ser vi Danny huston och Bill Nighy.

Ja, hur i hela helvete alla de här skådespelarna ställt upp på den här filmen efter den första i serien är ett mysterium, men men, det är vad det är. Kort sagt så är detta ett uppsving från den första filmen, men är fortfarande ingen fantastisk underhållning. Med de skådespelare som finns går det inte att misslyckas med den biten, men det känns som att allting blir för enkelt. Tar man in den filmen en sådan här cast skulle kunna leverera, så är detta grovt underkänt, men nu är det ju inte riktigt det jag ska bedöma. Detta är godkänd underhållning men inte jättemycket mer. En film av klyschor som samtidigt är väldigt snyggt gjord. Den är absolut värd att se en gång, men det kommer inget jättesug av att se den igen inom den närmaste tiden.
Läs mer om Wrath of The Titans

American Reunion - 3/5

American Pie är tillbaka där allt startade. Efter tre framgångsrika filmer har namnet American Pie fått stå bakom ett par dassiga sexkomedier utan framgång. Men nu är originalcasten tillbaka för att få liv i både franchisen och kanske ett par skådespelarkarriärer. Som namnet avslöjar är det alltså en "reunion" som är på tapeten, där alla gamla skolkamrater samlas för att se var de hamnat i livet. Vissa har det gått jättebra för, andra sisådär... Precis som för 10 år sedan får vi se sjukt pinsamma scener, barnslig humor och lite"intriger" eller vad man nu ska kalla det.

För mig som växte upp med American Pie som något av ett riktmärke för komedier var detta en väldigt efterlängtad film, och visst har den det man är ute efter. Det är som om tiden stått stilla, och egentligen är alla grabbarna precis där de var när vi lämnade dem senast. Detta är på både gott och ont. Det komedirecept som de här filmerna levde på var ju rätt nytt och originellt när det kom, men idag känns det som att vi har sett för mycket av det. Det är en rolig film, men det finns ingen originalitet i den. Det ska också sägas att under den här tiden som skådespelarna har växt upp har också deras fans gjort det, och Tara Reid och Thomas Ian Nicholas borde tagit skådespelarlektioner under de här åren, för det hade de behövt... Men helt klart sevärd, och har som sagt precis det man är ute efter.
läs mer om American reunion

ATM - 1.5/5

Alice Eve, Josh Peck och Brian Geraghty åker tidigt från firmafesten. Halvvägs hem måste de ta ut pengar, och det är där historien sen utspelar sig. en mystisk person uppenbarar sig utanför bankomaten, utan att klargöra vad han vill. Lite småskrämda stannar de kvar i bankomaten, men den lilla rädslan övergår ganska snabbt i en stor rädsla då det visar sig att den mystiske mannen är rätt sugen på att döda folk. Filmen utspelar sig sen i den här bankomaten, när de tre vännerna desperat försöker komma på ett sätt att ta sig därifrån med livet i behåll.

Den här filmen kunde varit bättre, och det är inte helt oväntat slutet som inte håller. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Såna här filmer kan man inte göra utan att knyta ihop säcken i slutet. Brian Geraghty är i min mening än väldigt underskattad skådespelare, och är i min mening den som håller den här filmen flytande länge. Men frågan varför som alltid måste ställas kommer aldrig. En mystisk person dyker upp, har ihjäl lite folk sen försvinner han. Utan att säga så mycket så framgår det att han har tänkt igenom det hela in i minsta detalj, men inte varför han gör det han gör. Jag blir bara arg när man missar sådana viktiga detaljer i filmer, så detta är inget jag kommer se igen.
Läs mer om ATM

Red Tails - 2/5

Red tails är berättelsen om Afroamerikanska stridspiloter under andra världskriget, och hur de så gärna vill slåss för sitt land, men landet är inte lika angeläget om detta. I rollerna som överbefäl ser vi rutinerade Terrence Howard och Cuba Gooding jr. Filmen inleds inte helt oväntat med en flygfight, och ett helt gäng punchlines ihoptryckta på ganska lite tid. Vi får se hur en av piloterna blir förälskad i en italiensk kvinna, trots språkbarriären, och vi får se hur piloterna vinner respekten hos de lite mer priviligierade och fördomsfulla, vita armekamraterna.

Red Tails är en film som blandar och ger. Flygscenerna är riktigt snyggt gjorde, och på det stora hela i klass med Memphis Belle, som enligt mig har de snyggaste luftfight-scenerna i den här genren. Det negativa är hur de inte riktigt lyckas komma ifrån dessa taglines som piloterna ska ha under sina flygningar. Dessa gör att reaktionen "Did he just say that?" förekommer lite väl ofta för att man ska kunna ta händelserna helt på allvar. På det stora hela är det en okej film.
läs mer om Red tails

The Avengers - 5/5

Den ultimata superhjälte-filmen har äntligen kommit! Efter Iron man 1 & 2, Thor och Captain maerica har nu Marvel slagit ihop hela gänget för en kamp som är mycket mer värd namnet "clash of the titans" än vad filmen som kom för ett par år sedan är... Loke är tillbaka på planeten som hans bror håller så kär, med intentionen att invadera den och bli jordens nya härskare. Nick Fury, Samuel L Jacksons karaktär, samlar ihop alla superhjältar som visat sig runt om i världen genom åren för att bekämpa Loke och hans ondskefulla plan. Om det inte var nog med skådespelarna som ansluter från de tidigare filmerna, så tillkommer även Mark Ruffalo som Bruce Banner/Hulken, och Jeremy Renner som Hawk-Eye. Tillsammans skapar de kaos, minst sagt, och två timmar och tjugo minuter av rafflande actionfylld underhållning.

Joss Whedon är ett geni. Vid en snabb tanke säger nog de flesta att hur fan skulle man kunna misslyckas med det här materialet, men med lite mer tanke så fanns det enormt många små snedsteg som skulle kunna gjort den här filmen till en klichéartad explosionsparad enbart uppslängd på vita duken för att framkall testosteron hos unga killar och enorma mängder pengar till Marvel. Men det Whedon har gjort här är fantastiskt. Alla karaktärer får tid att presentera sig, och varje skådespelare får chansen att visa hur bra de är. Jag har nämnt tidigare att jag är ett stort fan av Tom Hiddleston, och hans Loke är helt suverän. På den goda sidan skulle jag vilja peka ut tolkningen av Bruce Banner, som Ruffalo och Whedon har lyckats riktigt bra med.

När man sätter sig framför The Avengers förväntar man sig en kavalkad av explosioner och häftiga fighter. Det är också precis vad man får, men långt ifrån allt. det som framför allt imponerar på mig är att detta faktiskt är en bra film. Dialogen är en perfekt blandning mellan humor och allvar, och istället för de vanliga klyschorna så är faktiskt dialogerna genomtänkta och riktigt bra. Jag ser inte Batman som han är gjord i de två senaste filmerna som en superhjälte, utan mer av en hjälte. Han är trots allt en vanlig människa med coola prylar. Med det sagt så hävdar jag att The Avengers är den överlägset bästa superhjälte-filmen som någonsin gjorts. Det finns helt enkelt ingenting att klaga på.
Läs mer om The Avengers

Shame - 3/5

Ångestfyllt drama med Michael Fassbender i huvudrollen. Fassbender spelar Brandon Sullivan, en sexmissbrukare som lever ett liv väldigt passande för sitt beroende. Men problem dyker upp då hans syster Sissy dyker upp en dag och bestämmer sig för att flytta in ett tag. Brandons tillvaro blir väldigt mycket mer enerverande då han inte kan leva som han brukar, och detta går ut över hans vardagliga liv också. Sissy spelas av Carey Mulligan. Fassbenders prestation var kanske den mest omdiskuterade icke-nomineringen inför Oscarsgalan tidigare i år. Hur som helst så får vi följa med Brandon i hans jakt på tillfredsställelse, och hur frustrationen får honom att göra saker han själv inte trodde att han var kapabel till.

Den som läser om den här filmen och tror att de kommer få se mycket sex, har oerhört rätt. Men vad ska man egentligen förvänta sig av en film om en kille som missbrukar det. Det är en bra berättad historia, och både Fassbender och Mulligan är suveräna i sina roller. Kan väl bli lite seg på sina ställen, och kanske finns det också tillfällen där jag kan tycka att scener bör fyllas ut med ord, istället för att låta allt beskrivas av blickar och ansiktsuttryck. Men visst är detta en klart sevärd film, med som sagt väldigt bra skådespelarprestationer framför allt.
Läs mer om Shame

Meeting Evil - 2/5

Luke Wilson spelar John, mannen som får sparken från sitt jobb, försakar sin familj och är ganska lite kul att vara omkring. En dag knackar Richie upp, spelad av Samuel L Jackson. Han säger att han vill ha hjälp med sin bil men det visar sig ganska snart att så inte alls är fallet. Han visar sig vara en mordisk jävel som har ihjäl allt i sin väg, och har riktat in sig på att göra livet riktigt surt för John. Duon leds in på en väg kantad av död, och John försöker desperat förstå vad Richie är ute efter innan fler människor behöver sätta livet till.  

Meeting Evil är en film som går i vågor. I början är man lite frågande till vad fan det är som händer egentligen, då Riche egentligen dyker upp från ingenstans. Men mer och mer kommer man in i varför han är där han är, dock inte riktigt vad han vill åstadkomma. Välskriven dialog, men en ofärdig story skulle man kunna säga för att beskriva det kort. Detta är en spännande film, och är klart godkänd som tidsfördriv. Men skulle kunna gjorts mycket bättre. Har tidigare tagit upp väldigt ofta att filmskapare inte riktigt lyckas knyta ihop säcken i slutet av filmerna, och så är också fallet här. Den kommer längre än många andra, men alla frågetecken är inte helt uträtade när eftertexterna börjar rulla.
Läs mer om Meeting Evil

The Samaritan - 2.5/5

Samuel L Jackson spelar Foley, som just blivit villkorligt frigiven efter 25 år i fängelse. Det dröjer inte länge innan han stöter på Ethan, sonen till hans förra partner. Samma partner som han dödade för 25 år sedan. Ethan vill att Foley ska vara med i att lura en farlig snubbe på en massa pengar. Foley träffar i samma läge en ung kvinna, Iris, som han kommer lite för bra överens med. Det dyker snabbt upp en twist där som inte gynnar någon, och framför allt inte mig som kommer ha svårt att förtränga hela idén... Anywho, så handlar filmen i korthet om Foleys och Iris förhållande, och hur Foley försöker tygla Ethan som hela tiden dras mellan att vilja ha med Foley i sin scam och bara ha ihjäl honom som hämnd för sin far.

Om jag ska bortse från att filmen inte riktigt var av den typen jag förväntat mig, så kan jag konstatera att det är en okej rulle. Samuel L Jackson får kämpa lite för att frångå sina vanliga "typecast"-roll som en skrikande motherfucker, och lyckas väl delvis med det. Twisten som jag talade om i stycket ovan är lite väl sjuk för att jag ska kunna bortse från den dock. Utan den hade jag kunnat smälta handlingen mycket bättre. Ganska bra grundstory, men det är inte direkt någon i filmen som gör sitt livs roll, och den hade kunnat bli mycket bättre tror jag. Men den är klart godkänd, och skulle kunna tänkas vara ett hyfsat tidsfördriv.
läs mer om The Samaritan

Contraband - 3/5

En ung man som inte skulle beblanda sig med den undre världen från första början har fått i uppdrag att smuggla in ca 5 kg kokain i landet. Detta går inte helt enligt planerna då tullen bordar fartyget, och han blir tvungen att dumpa lasten i sjön. det gör ju människorna som styr skiten lite upprörda, och efter lite hot mot familjer och liknande tvingas Chris Farraday, svåger till den unga mannen, ut ur pension för att fixa skulden. Han samlar ihop sitt crew och beger sig till Panama för att hämta hem ett lass med förfalskade pengar. I rollerna ser vi bland annat Mark Wahlberg, Ben Foster, Kate Beckinsale och Giovanni Ribisi.

Contraband bjuder väl inte direkt på några chockerande inslag. Men efter en lite seg start kommer både skådespelare och manus in i filmen, och stämningen blir rätt. Detta är en bra berättad historia om smuggling, säger jag utan att ha så mycket koll på hur smuggling går till. Jag får också säga att de tvister som filmen bjuder på inte är chockerande, otroliga eller överdrivna. det gör att det är lätt att få grepp om filmen, utan att det blir ett överdrivet berättande om vem som står på vilken sida. Spänningen stegrar successivt genom filmen på ett bra sätt, och blir faktiskt ganska så intressant i slutet. Klart sevärd film.
Läs mer om Contraband

21 Jump Street - 4/5

Jonah Hill spelar Schmidt, killen som var en nörd i high school och bestämde sig sedan för att bli polis. Channing Tatum spelar Jenko, killen som var kung i high school, och bestämde sig sedan för att bli polis. Dessa två tillsammans blir en okej polis, så de bestämmer sig för att bli vänner. Efter ett mindre lyckat ingripande blir de förflyttade till 21 jump street, en enhet som specialiserar sig på att infiltrera high schools, för att i dessa herrars fall avslöja en droghärva. De båda beger sig tillbaka till high school där de märker att saker och ting har förändrats märkbart vad gäller grupperingar sedan de gick i skolan.

Inspirerad av 80-talsserien 21 jump street med Johnny Depp i huvudrollen är detta en ganska klyschig ide, som ändå görs fantastiskt rolig. Jonah Hill studsar tillbaka från The Sitter och är helt hysteriskt rolig som "not-so-slim-shady". Tatums komiska timing är faktiskt långt över förväntan, och för en gångs skull så kommer Ice Cubes "wannabe tough gangsta"-stil till sin rätt. Första halvan av filmen är roligast, och där kan jag säga att jag skrattade högt för mig själv. Andra halvan gick lite mer in i det gamla vanliga high school-stuket, men höll ändå en hög nivå. Det enda jag kan ifrågasätta det är att ingen faktiskt ifrågasätter Schmidts förhållande med en high school-student under filmen. Visserligen gör de inte så mycket förbjudet, men det är bra nära. Detta är en skitbra film som ska ses!

Läs mer om 21 Jump street

Act of valor - 3.5/5

Act of valor hade jag sett fram emot väldigt mycket. En actionfilm om amerikanska soldater spelade av riktiga NAVY Seals. Uppenbarligen ska de vid vissa skjutscener ha använt skarp ammunition för att soldaterna trivdes bättre med det och det skulle bli mer autentiskt. Anyway så handlar filmen om ett gäng elitsoldater som får i uppdrag att ta sig in bakom fiendens linjer för att rädda en CIA-agent som blivit tillfångatagen. Väl där leder det inledande uppdraget till något mycket större, och de tvingas ta itu med det också.

Kan inte säga så mycket om skådespelarna i sig, då namnen på soldaterna inte kommit ut till allmänheten för deras säkerhets skull. Men överlag så är jag imponerad över hur bra de sköter sig för att inte vara skådespelare i grunden. Visst, det är mer action än vad det är handling, och filmen påminner ganska mycket om Forces Speciales, som jag har recenserat tidigare. Det är riktigt kul att se en autentisk militärfilm, utan några överdrivna hjälteinsatser eller gärningar som är inlagda för att göra sig bra på vita duken. Anledningen till att den inte kan få högre betyg än vad den får är att det inte är så mycket mer än action. dock räcker den action som är långt. rekommenderas starkt.
Läs mer om Act of valor

The darkest hour - 2/5

Emile Hirsch spelar huvudrollen i denna thriller som utspelar sig i Moskva. Under en kväll på en nattklubb blir staden invaderad av utomjordingar. Dessa slukar upp all el som finns, och väljer inte helt oväntat att ta med sig mänskligheten på samma gång. Några få överlevande ska nu ta sig genom ett öde Moskva för att komma hem, alternativt döda fienden. Ju längre de tar sig ju mer förstår de sig på hur deras fiende fungerar och börjar jobba på sätt för att stoppa dem. Men frågan kvarstår, varför är de på jorden, vad vill de?

Detta är en helt klart okej film. Helt spontant så känns det som en lite mer genomtänkt men omvänd version av Vanishing on 7th street från 2010. Joel Kinnaman är med, alltid kul för den som är svensk. Till skillnad från många andra filmer av det här slaget är det helt ogenomtänkt. Så är inte fallet här. Skaparna har faktiskt tänkt både på vad det är som hotar dem, varför de är där, och framför allt hur de stoppas. Alltför många filmer av det här slaget slutar med att ingen egentligen vet hur det slutar, det sk skräckfilmssyndromet. Ja, jag myntade nu ett nytt uttryck som jag kommer fortsätta använda. Här finns dock alla dessa komponenter med. Problemet är ju att det inte blir överdrivet intressant även om de har tänkt på allt. det spelar ju ingen roll hur bra upplösningen är om storyn inte var särskilt intressant från första början. Därför får den inte mer än godkänt.
läs mer om The darkest hour

Margin call - 4/5

Ett stjärnspäckat drama om ett investmentbolags problem i inledningen av den senaste finanskrisen. Zachary Quinto spelar den unga analytikern som upptäcker att företagets ekonomi är på väg helt åt helvete, och uppmärksammar ledningen på detta. Detta efter att ha fått en uppgift som hans chef lämnat bakom sig då han får sparken i inledningen av filmen. Vi får sedan följa hur detta problem stiger bland rangerna hela vägen upp till toppen. Det blir till slut en fråga om vad som är bäst ur ekonomisk synvinkel, och vad som är bäst u en moralisk synvinkel. I rollerna ser vi förutom Quinto, skådespelare som Jeremy Irons, Kevin Spacey, Paul Bettany, Demi Moore, Stanley Tucci och Penn Badgley.

Inledningsvis hade jag lite svårt att hänga med i vad som faktiskt var problemet med företaget, men det förklaras på ett lättare sätt ganska snabbt. Det som slår mig mest med den här filmen är hur pass välspelad den är. Inte alls konstigt med tanke på den otroligt starka ensemble de fått ihop. Manuset är också väldigt väl genomarbetat och nomineringen till oscarsstatyetten är den absolut värd. Riktigt kul att se att Penn Badgley tar sig an en något tyngre roll än den han har i Gossip girl. den är inte jättestor, men han klarar sig alldeles utmärkt. Ska jag sammanfatta Margin call med tre ord skulle de vara genomtänkt, välspelad och sevärd.
Läs mer om Margin call

The Hunger games - 4/5

Den här filmen utspelar sig i framtiden, där ett samhälle består av tolv distrikt samt en huvudstad som styr över dessa. Varje år lottas en pojke och en flicka ut från varje distrikt för att tävla i The Hunger games. Detta är en kamp på liv och död där endast en kommer ut levande. När Katniss Everdeens syster blir vald anmäler hon sig som frivillig för att ta hennes plats. Katniss spelas av Jennifer Lawrence. Hon blir förd till huvudstaden för att bli tränad samt bli presenterad för publiken. När spelen väl börjat får vi se hur snabbt de unga människorna går över till att bli iskalla mördare, allt frö att vinna The hunger games. Förutom Jennifer Lawrence ser vi bland annat Woody Harrelson, Josh Hutcherson, Elisabeth Banks och Stanley Tucci i rollerna. 

Samhällskritiken i den här filmen är uppenbar, och jag får nog nästan ställa mig bakom den. Det känns som att man vill visa hur långt människan är beredd att gå för att underhålla massan. The hunger games är inget som invånarna högljutt protesterar mot när lottningen ska göras, utan det är en naturlig del av året. Filmen är välspelad, och genomtänkt. Efter ett tag kan den komma att bli något klyschig, men helhetsbilden blir ändå att filmen är väldigt bra. Jennifer Lawrence visar än en gång att hon är en fantastisk skådespelerska, och hennes oscarsnominering härom året var förmodligen inte en engångsföreteelse. The hunger games rekommenderas starkt.

Läs mer om The hunger games

Recoil - 1/5

Steve Austin är en före detta polis som tar lagen i egna händer efter att hans familj blivit mördad. Han ger sig ut på jakt efter mördarna och alla andra avskum som sluppit igen om lagen men som ändå borde straffas. Fienderna under filmen är ett bikergäng ledda av Drayke, spelad av Danny Trejo. Slagsmål, explosioner, en snygg tjej (Serinda Swan) och självklart kommer FBI in i bilden också. På pappret har den här filmen alla komponenter en actionfilm ska ha.

Den är dock inge vidare. Vi har sett hundratals av den här typen. Många har gett sig på dem, som Steven Seagal, Jean-Claude Van Damme, Dolph Lundgren och Sylvester Stallone. den gemensamma nämnaren de här filmerna i regel har är att de är riktigt dåliga. I den här genren gillar jag faktiskt Steve Austin överlag, men det här blir bara pinsamt. bara scenen i början när den gamle trötte, ärrade Danny Trejo ska läxa upp en av sina undersåtar som har en skuld till honom och tar emot hur mycket som helst. Visst, det får vara okej att de tar mer slag än vanligt men de kan väl ändå lägga lite tid på slagsmålsscenerna så att det ser ut som att de faktiskt slår varann. Nej, inget vidare.
Läs mer om Recoil

The Courier - 1.5/5

Jeffrey Dean Morgan spelar "The courier", mannen som får betalt utan att ställa några frågor, för att leverera saker till folk. I inledningen räddar han en bankirs dotter från att bli släppt till sin död från toppen av en berg-och dalbana. Ganska direkt, utan någon större presentation av någonting blir han påtvingad att lämna en väska till en Evil Sivle. Ingen vet vem detta är längre eller var han befinner sig. Det enda folk verkar veta är att man ska vara rädd för honom. De första ledtrådarna pekar på att han är död. Men ju mer jakten intensifieras så byts rollerna om, och kuriren blir den jagade. Förutom tidigare nämnda Jeffrey Dean Morgan får vi också se Mickey Rourke och Til Schweiger i rollerna.

Skulle haft en trailer här, men hittade ingen. kan dock säga att hela filmen är upplagd i 14 delar på youtube...

Detta blir en ganska medioker film, och det främst baserat på skådespeleriet och manus. Dessa två är ju väldigt viktiga komponenter i en film. Storyn är egentligen aldrig spännande. Trots att ingen vet vem denna Evil Sivle är, så vet tittaren det nästan innan Kuriren har fått uppdraget. Han jagas också av två torpeder under filmens gång som är sådär halvintressanta. De 72 första scenerna dyker de endast upp för att skjuta och jaga huvudpersonen, för att sedan visa sig vara snedvridna psykopater med en underlig slags bildning i tortyr. Detta gör att karaktärerna presenteras väldigt anonymt, och de blir inte mer intressanta trots de tafatta försöken senare i filmen. Det finns mycket du kan göra istället för att titta på den här filmen.
Läs mer om The Courier

Mission: Impossible - Ghost protocol - 4/5

Tom Cruise är tillbaka som Ethan hunt i den fjärde filmen om omöjliga uppdrag. Någon smäller Kreml i luften, och Ethan och hans team får skulden. Därför får de i uppgift att leta reda på den som är ansvarig samtidigt som de är på flykt från rättvisan. Till sin hjälp får de analytikern William Brandt, spelad av Jeremy Renner. Skurken i den här filmen spelas av en någorlunda mer engelskatränad Michael Nyqvist.

Detta är i min åsikt den klart bästa filmen i serien, av en simpel anledning: de försöker faktiskt göra en bra film. Missuppfatta mig inte, jag har inget emot de andra filmerna, men de har varit action och någon liten twist innan Cruise spöar upp skurken i slutet. Men förutom att det är mer action och häftiga prylar i den här filmen än någon av de andra, så är det ett välskrivet manus och en tanke bakom storyn. Jeremy Renner är ett väldigt välkommet inslag då han avlastar superhjälterollen någorlunda från Cruise. Som jag nämnde ovan är det kul att se att Michael Nyqvist har tränat på sin engelska sen Abduction, men han har fortfarande en bit kvar för att jag inte ska störa mig på det. Men en skitbra film som absolut ska ses om man gillar action.
Läs mer om Mission: Impossible - Ghost protocol  

Haywire - 2/5

Mallory Kane är den kvinnliga supersoldaten som blev förrådd av sina egna. Filmens inleds med att en av hennes kollegor, Aaron, möter upp henne på ett fik för att ta med henne in. Detta går hon inte med på, och ett slagsmål utbryter. Hon lyckas fly därfifrån med en gisslan eller vad man nu ska kalla honom. Han är kylig nog att börja ställa frågor om henne i bilen, vilket leder till att vi får se bakgrunden till hennes situation. Här får vi som sagt se bakgrunden till varför allt blev som det blev, och sedan hennes jakt på hämnd. I rollerna ser vi bland annat Michael Fassbender, Ewan McGregor, Antonio Banderas, Channing Tatum och Michael Douglas. Huvudrollen spelas av Gina Carano.

Det märks att Gina Carano är MMA-fighter med tanke på slagsmålsscenerna, men jag blir ändå inte helt övertygad. Mesta av tiden känns det mer som att hon klarar sig för att alla andra är så mediokra, och inte för att hon faktiskt är bra. Dialogen i filmen är ganska fattig, men okej, det är inte samtal man är ute efter i Haywire. Som actionfilm i sig är den klart godkänd, men helhetsintrycket är att det är en kvinnlig version av Bourne-filmerna. Dessa tycker jag i och för sig är riktigt bra, men det har gjorts. Soderberghs försök till att göra en något mer stilistisk actionfilm med mer autentiska slagsmålsscener och genomarbetad musik till varje scen går delvis hem, men inte fullt ut. Framför allt så gör inte Carano något vidare intryck som skådespelerska. Så totalt sett blir detta en godkänd film, inte mer.
Läs mer om Haywire

Devil inside - -/5

Filmen inleds med ett telefonsamtal till SOS. Det är en kvinna som lugnt och läskigt berättar att hon dödat tre personer. Det visar sig att detta skett under en excorsism, och Maria, som kvinnan heter blir skickad till Italien för att spärras in så att hon inte skadar fler människor. Filmen handlar om hennes dotter, Isabella, som åker till Italien för att finna svar kring hennes mor, och spela in en dokumentär om det. Väl där blir hon inblandad i en rad otillåtna excorsismer som urartar fullständigt.

Det här är bara inte bra. Den här grejen med att filma skräckfilmer som dokumentärer var en lysande ide, första tio gångerna det gjordes. Då fanns hela tiden spänningen där, och även om man visste att det var film så gav det en helt annan verklighetskänsla. Nu blir det bara tröttsamt. Detta framför allt för att klippningen är lite för överambitiös, så att halvvägs in i filmen ser det mer ut som att det är dåligt filmat. Det är också alldeles för mycket skådespeleri från casten för att det ska ge en verklig känsla, och då faller hela konceptet med en sån här typ av film. Min åsikt är att detta var slöseri med tid, så bry er inte om att se den.
Läs mer om The Devil inside

John Carter 3/5

John Carter, som spelas av Taylor Kitsch, är en gammal militärkapten som nu är på jakt efter en guldgruva. Efter att ha blivit jagad av både militärer och indianer stöter han på en underlig varelse som han råkar i slagsmål med inne i en grotta. Efter att ha dödat den skumma figuren tar han en slags amulett som denne bär, och uttalar samma ord som varlsen häver ur sig innan han dör. Detta leder till att han transporteras till Mars. Väl där stöter han på ett krig mellan olika folk, varelser och allt vad det är. Tänker inte ge mig in på stavning av alla namn och gäng, så mer beskrivning än så blir det inte. Men självklart blir han en huvudfigur i det här kriget, då han är awesome på att hoppa högt.

Jag har inte läst någon av historierna om John carter, så jag kan bara bedöma filmen som den är. Jag är ett stort fan av Taylor Kitsch, så det är riktigt roligt att se att han får chansen i en riktig huvudroll. Jag har dock fortfarande svårt att inte se honom som Tim Riggins i Friday night lights. Men visst gör han bra ifrån sig, och visst är det här en häftig film. I övrigt är rollistan minst sagt stjärnspäckad, med skådespelare som Lynn Collins, Willem Dafoe, Mark Strong, Dominic West, Ciarán Hinds och Bryan Cranston.
Här är ett 10 minuter långt klipp fån filmen, som Disney valde att släppa innan filmen kom ut

Storyn är ganska tunn, men som jag förstått det så är denna film meningen att vara en början av en "franchise", så då får det vara förståeligt. Häftiga specialeffekter och en häftig film i sin helhet räcker till en trea. Med en bättre story hade den nått ännu högre. Det är en i allra högsta grad sevärd film.
Läs mer om John Carter

The woman in black - 3/5

Daniel Radcliffe spelar Arthur Kipps, en änkling som får i uppdrag att åka till en liten stad för att reda ut försäljningen av en död mans hus. Väl där märker han att något konstigt är i görningen. Ingen vill ta honom till huset i fråga, då det uppges vara hemsökt. Varje gång en svartklädd kvinna uppenbarar sig dör ett barn i byn, och ingen vet varför. Då kvinnan uppenbarar sig för Arthur vänder sig byborna kvickt mot honom, och kräver att han lämnar byn. Men eftersom han fått ett ultimatum av sin arbetsgivare i London att slutföra uppdraget eller förlora jobbet, blir han illa tvungen att stanna kvar. Så klart leder detta i förlängningen till att han måste konfrontera kvinnan, och ta reda på vad hennes problem är.

Jag har påpekat förr att jag inte gillar typiska skräckfilmer, och det står jag fast vid. Men den här filmen har inte det typiska som många liknande filmer har nu för tiden. Den går inte bara ut på att skrämma folk, utan storyn kommer i första hand. Visst, jag satt och skakade som ett asplöv filmen igenom, men inte på det där ryckiga sättet, utan den var mest kuslig.
Daniel Radcliffe gör absolut inte dåligt ifrån sig, men han känns lite för ung för att vara far till en 4-åring. Inte för att det är omöjligt, men det känns fel. Så visst är filmen bra, även om grundiden med ett spöke som har saker det behöver göra för att få ro känns lite "been there done that". Sen så var jag personligen inget fan av slutet. Det är inte ett dåligt slut, men jag hade velat se ett annorlunda.
Läs mer om The woman in black

Young adult - 3/5

Charlize Theron är författaren som är nyskild. Hon beger sig hem till sn hemstad i Minnesota där hon växte upp. Anledningen till att hon åker dit är för att vinna tillbaka sin ungdomskärlek, som nyss blivit pappa. Förväntingarna hon har är stora, då hon lämnade stan som baldrottning, och populäraste tjejen i skolan. Hon kan absolut inte tänka sig något annat än att Buddy, ungdomskärleken ska lämna sin fru och barn och välje henne istället. Väl där stöter hon på Matt, en annan snubbe som gick på samma skola som henne i tonåren. De formar något slags underligt vänskapsband som håller i under resten av filmen. Han försöker förgäves övertyga henne om att hennes erövrarplaner inte är särskilt genomtänkta, och att hon borde tänka om.

Filmen som är skriven av samma manusförfattare som skrev Juno, är minst sagt intressant. För det första är huvudkaraktären, som i 99% av alla filmer en person man sympatiserar med, rent ut sagt avskyvärd. Filmen utmanar lite de vanliga stereotyperna kring den här typen av romantiska komedier. Det är dock lite svårt att berätta vilka utan att berätta hur filmen slutar. Men det är en smart film, med ett välskrivet manus. Absolut sevärd, och det ska ju sägas att Charlize Theron blev golden globe-nominerad för sin insats i den här filmen.
Läs mer om Young adult

Forces spéciales - 3.5/5

Special forces, som den heter på engelska är en film om de franska specialstyrkorna. I rollerna ser vi bland annat Djimon Hounsou och Diane Kruger. Det hela börjar med att en fransk journalist blir tillfångatagen av talibaner i Pakistan. Detta gör att specialstyrkorna får i uppdrag att ta sig in bakom fiendelinjer för att hämta hem henne. Teamet leds av Kovax (Hounsou). Efter att de tagit sig in och lokaliserat journalisten, Elsa, börjar en lång färd hemåt. Talibanerna ger dock inte upp lätt, och det blir en farlig resa med många intensiva eldstrider.

Den här filmen är inte särskilt djup, men det försöker den heller inte vara. Nu är inte jag någon expert på hur specialstyrkorna krigar, men allt de gör i filmen känns väldigt autentiskt. Dialogen i filmen kan stundtals kännas rätt tunn, men ser man till syftet med filmen så spelar inte det särskilt stor roll. Väldigt stabila skådespelarinsatser ska sägas, fransmännen är duktiga. Den som imponerar mest på mig, är Raphaël Personnaz, som spelar snipern Elias.  Jag skulle väl säga att filmen i det stora hela är en knapp trea, men de i min åsikt häftiga stridsscenerna drar upp betyget. Absolut sevärd rulle.
Läs mer om Forces spéciales

Inkubus - 1/5

En skräckfilm som handlar om Inkubus, en slags demon som var hundrade år väljer en mänsklig värd för att förkroppsligas och skapa oreda och död i världen. Den här kvällen har han riktat in sig på en liten polisstation, allt för att han för längesen hade ihjäl en pensionerad poliskommissaries hustru. Han mördar och tar sig in i folks hjärnor. Varför han gör detta framgår inte riktigt, men det kan vara i syftet att föröka sig. I början på filmen får vi nämligen se ett sött litet demonbarn födas. De mest namnkunniga skådespelarnaär William Forsythe och Robert Englund.

Det jag främst reagerar på är specialeffekterna i filmen, förfärligt dåliga. Idén i sig gillar jag egentligen, och stundtals glimtar den till. Men som sagt specialeffekterna är horribla, och skådespelarensemblen är kanske inte direkt den bästa en filmproduktion snickrat ihop. Jag gillar överlag inte skräckfilmer, så visst jobbar den lite i uppförsbacke när jag ska bedöma den,  Men det håller ändå inte riktigt. Filmen försöker dra till med någon sensmoral om att alla måste möta sina demoner, men detta förklarar inte varför Inkubus har bestämt sig för att ha ihjäl alla dessa stackars poliser. Det är absolut inte hela världen om du väljer att hoppa över den här filmen.
Läs mer om Inkubus

Detachment - 4.5/5

Adrien Brody spelar Henry Barthes, en vikarierande lärare som får i uppdrag att udner en månad undervisa en skolklass. Med sin något oortodoxa syn på hur de problematiska barnen ska hanteras får han snabbt deras respekt. Vid sidan om skolan hanterar samtidigt Henry problemen med sin morfars kamp mot att komma närmare döden för varje dag.
En dag stöter han på en ung prostituerad flicka, som han bestämmer sig för att hjälpa. Han låter henne följa med hem till sig, där han ger henne mat och någonstans att sova. Hela tiden slits han mellan vad han anser är rätt att göra, och vad samhällets syn på saker leder honom och andra till att göra.

Jag blev väldigt förvånad när jag såg den här filmen. För det första har jag inte sett något riktigt bra från regissören Tony Kaye sen American History X. För det andra hade jag aldrig hört talas om manusförfattaren Carl Lund, som här skriver sin första film. Men oj, vad bra den här filmen är. Händelserna i filmen kommenteras nästan poetiskt av Barthes, som sitter i något slags intervjuläge. Adrien Brody är fantastisk, och för att citera hollywood reporter (som ses på omslaget) så gör han sin bästa roll sen The Pianist för 10 år sedan. Det är genomgående fantastiska skådespelarprestationer, men det är inte det som gör filmen så fantastiskt bra. Det är hur alla dessa livsöden vävs samman av en enda person och hur en människa kan göra så mycket genom att göra så lite. Filmen är rakt igenom fantastiskt, och oerhört sevärd.
Läs mer om Detachment

Carnage - 3/5

John C Reilly, Kate Winslet, Jodie Foster och Christoph Waltz. Det är en stjärnspäckad film detta, som handlar om två par som träffas för att reda ut en situation där deras söner har hamnat i slagsmål. Detta urartar väldigt snabbt till en häftig dispyt där paren är oense om hur situationen ska behandlas. Detta leder vidare till övriga frågor, om relationerna i sig, och det går successivt över till männen mot kvinnorna. Helf ilmen utspelar sig i ett av parens lägenhet, där de diskuterar alla möjliga saker på ett ytterst ociviliserat sätt. En mår väldigt dåligt, en har fullt upp i telefon, en försöker berätta för de andra hur de ska uppfostra sitt barn, och den sista försöker lugna ner stämningen.

Carnage är en rolig film. Inte överdrivet rolig, men den är framför allt smart. Polanski lyckas driva filmen framåt på ett bra sätt trots att de är på samma plats hela tiden. Skådespelarna leverar som väntat, och jag kan inte låta bli att fullkomligt älska Christoph Waltz. Skuldbeläggandet är en väldigt underhållande faktor, där alla har sin egen syn på vems fel det är, och hur det ska åtgärdas. Carnage är en underhållande och sevärd film.
Läs mer om Carnage

In the land of blood and honey - 1/5

Angelina Jolies debut som regissör. Filmen inleds med att Ajla ska ut och dansa. Väl ute träffor hon Danijel, och de dansar en stund. Detta avbryts abrupt av att en bomb eller något liknande sprängs i lokalen. Här hoppar filmen fram fyra månader, och kriget i Bosnien har brytit ut på allvar. Serbiska trupper går in i hus, skjuter män och våldtar kvinnor. Alja blir tagen till ett fånglägeran skyddar Alja från övergrepp, och erbjuder henne en väg att fly. Filmen handlar i stort om Alja, och hennes öde, samt hur Danijel gör tafatta försök att förstå varför kriget utkämpas.

Det största felet i den här filmen är att den inte har någon personlighet. Presentationen av karaktärerna är obefintlig, och relationen mellan Alja och Danijel är något som måste uppstått när kamerorna var avslagna. Visst, det visar en hel del hemskheter som skedde under kriget i Bosnien, men det känns som att det hade en dokumentär kunnat göra nästan lika bra. Danijel verkar vara den näst högst rankade officieren i hela kriget, men samtidigt verkar han inte gilla vad de slåss för. Dialogen känns som och oarbetad, och storyn är i stort sett väldigt tunn. Jag tycker inte att den ger en bra bild av Bosnienkriget, och den skapar ingen känslomässig relation till någon av människorna i filmen.
Läs mer om In the land of blood and honey

A dangerous method - 3/5

A dangerous method handlar om psykoanalysens fader, Sigmund Freud, men framför allt om hans kollega, Carl Jung. Viggo Mortensen och Michael Fassbender står för dessa roller, och de är flankerade av Keira Knightley, som spelar Sabina Spielrein, Jungs patient och älskarinna. Filmen fokuserar framför allt på det intensiva förhållandet mellan Freud och Jung, och hur deras synsätt på psykoanalyser för de närmare varann, men också får de att växa isär. En stor del är också Jungs Kärleksliv, där han slits mellan sin familj, och kärleken till sin älskarinna.

Filmen består framför allt av dialog, och skildringar av olika förhållanden. Samtalen mellan Freud och Jung är intressanta, välskrivna och bildande. Dialogen filmen igenom är faktiskt riktigt bra. De tre huvudskådespelarna gör riktigt bra ifrån sig, och ger en intressant bild av den här tiden i historien. Mot slutet blir det lite tradigt dock tycker jag, och här börjar även manuset mattas av. Men visst är detta en bra film, och absolut sevärd.
Läs mer om A dangerous method

One for the money - 0.5/5

Katherine Heigl spelar Stephanie Plum, en före detta underklädesförsäljare som får jobb som "bounty hunter" ooch får i uppdrag att hämta in sin ex-pojkvän. Pojkvännen är en polis som är anklagad i en minst sagt skum brottshärva. Filmen handlar om förhållandet mellan dessa två, och hur Stephanie lär sig mer och mer yrkesbanan hon har gett sig in i. Förutom Katherine Heigl består rollistan av bl a John Leguizamo, Jason O'Mara och Daniel Sunjata.

En ganska kort summering av en ganska händelselös film. Då ingen kände för att göra en berättande film genom skådespeleri, så består mycket av filmen av en torftig voice-over som Heigöls karaktär står för. Joe Morelli, exet som också är polis har ett så fattigt dialogförråd, att jag faktiskt tycker synd om Jason O'Mara under filmen. Det ska vara en actionkomedi av något slag, men lyckas faktiskt inte med någon av delarna. Grundidén är en brutal rip-off på "The bounty hunter" som ju faktiskt inte blev någon större succé från första början.

Som jag nämnde tidigare så är dialogen fruktansvärt platt, och jag tror faktiskt inte ens att jag fnittrade till en enda gång under filmen. Vissa sekvenser är faktiskt ett riktigt wtf?! Den action som ska finnas är ju inte mycket att hänga i granen heller, och jag kan väl helt enkelt bara säga att det här är en av de tråkigaste filmer jag sett på senare tid. Som avslutning vill jag också slänga ut en fråga: När ska filmmakare överlag inse att bara för att Katherine Heigl ville lämna Greys anatomy för att bli en stor filmskådespelare, betyder det inte att hon klarar av det? I mina ögon är den bästa filmen hon gjort knocked up, och det beror inte på henne, utan den fantastiska casten i övrigt. Så snälla sluta ge henne huvudroller.
Läs mer om One for the money

The Sitter - 2/5

Jonah Hill spelar en avstängd collegestudent som får i uppdrag att vakta grannens ungar en kväll. Ungarna är ju självklart helt omöjliga att ha att göra med. Det finns också en tjej som hills karaktär Noah är kär i som han ska göra allt för. Så han tar med barnen ut på en tur för att köpa lite kokain till en fest som tjejen är på. Detta i hopp om att få det samlag som hon utlovat. Så klart går ju inget som förväntat och det blir pannkaka av alltihop.

Jonah Hill gjorde en högklassig komedi i Superbad, sedan ett högklassigt drama i Moneyball. Den här filmen är faktiskt som att spotta båda dessa filmer i ansiktet.Den är inte genomdålig, men den är halvgjord. Istället för att gå fullt ut komiskt sett, så har de slängt in moralkakor och klyschor till höger och vänster. I min mening är faktiskt den här filmen som bäst när den blir mer åt det allvarliga hållet, för skrattade gjorde jag inte mycket. Men dessa dramatiska scener är aldrig mer än 1-2 minuter, och där försvinner all möjlighet till något slags djup i filmen. Så kort och gott är denna filmen ett godkänt tidsfördriv, inte mer.
Läs mer om The Sitter

Veckans femma - Gladiator (2000)

Då jag har varit i Göteborg och träffat det mesta av familjen så har jag inte varit så aktiv de senaste dagarna. Så nu tänkte jag gottgöra det med att slå på stort med veckans femma. Gladiator är enligt mig en av de två bästa filmer som någonsin gjorts, så det är den som ska ses den här veckan.

Maximus är general i den romerska armén, och kejsaren Marcus Aurelius stora favorit. Filmen inleds med en storslagen scen i Germanien, som är en del av det romerska fälttåget i Europa. Maximus leder självklart trupperna till seger, och allt ser ut att lösa sig fantastiskt för alla parter. Men ett överraskande beslut om kejsarens succession vänder uppochner på allt. Marcus Aurelius blir mördad, och den nye kejsaren, Commodus, beordrar avrättningen av Maximus och hans familj.
Maximus, som är definitionen av awesome, lyckas ju fly från detta, men det slutar inte lika lyckligt för hans familj.
För att hoppa lite så svimmar han av och vaknar upp i fångenskap. Han blir såld som slav, och omgående blir han inskickad i gladiatorspelen. Eftersom att han är väldigt duktig på att slåss så tar det inte lång tid innan han och hans gäng får åka till Rom, där de ska slåss på Colosseum. Det är här den kommer, den mäktigaste filmscenen genom alla tider, alla kategorier.

Filmen spinner vidare på rivaliteten mellan gladiatorn och kejsaren, och hur ett namn kan betyda så mycket mer än en enstaka person i tider som dessa.

Gladiator vann 5 stycken Oscarstatyetter, bland annat för bästa film och bästa skådespelare. Jag kan inte säga annat än att det är galet välförtjänt. Ridley Scott och Russell Crowe har tillsammans gjort jättemånga jättebra filmer, men detta är definitivt deras mästerverk. Skådespelet är mästerligt från huvudroll ända ner till den där random killen i publiken som verkligen vill se blod på arenan. Det är välskrivet, och Hans Zimmer överträffar sig själv med musiken.
Jag kan verkligen inte klaga på något i den här filmen och även om jag nyligen såg den för kanske tjugonde gången, så kan jag inte låta bli att älska den. Jag satt just och läste Roger Eberts rescension av den här filmen ch jag blev seriöst förbannad över hans fruktansvärt omotiverade sågning.

Detta är ett mästerverk, och du blir inte besviken om du ser den om och om och om igen.
Läs mer om Gladiator

About fifty - 2/5

Två medelålders män åker iväg på golfweekend för att leva som unga män mitt ibland kaoset på hemmaplan. De ena är ensam och börjar undra om han ska förbli så resten av livet, samtidigt som den andres äktenskap är på väg helt åt helvete. Väl på plats träffar de en ung dam i golfbutiken, och hon bjuder hem de på middag, tillsammans med henne och hennes mamma. Sedan får vi följa hur de båda herrarna hanterar sina olika livssituationer i det här läget.

Detta är en film med småcharmiga karaktärer, goda idéer men inte särskilt genomarbetad story. I slutändan blir den ganska ytlig, trots de ganska omfattande problemen som herrarna har under filmens gång. Det känns lite som I melt with you som jag tagit upp här för några dagar sedan, men inte med samma dystra framtoning. Det handlar helt enkelt om att för en helg komma ifrån sin vardag, men när allt kommer omkring så har egentligen ingenting förändrats när filmen slutar.
Läs mer om About fifty

Machine gun preacher - 3.5/5

Gerard Butler gör rollen som Sam Childers, brottslingen och drogmissbrukaren som byter bana. Efter att hans fru, Lynn, funnit Gud så följer Sam snart i hennes fotspår. detta leder till att han startar sitt eget bygg företag, och ordnar upp sitt liv ordentligt. Han följer också med en missionärsresa ner till Afrika för att hjälpa till, vilket leder till att han tar sig in i det krigshärjade Sudan. När han får se hur förhållandena ser ut bestämmer han sig för att hjälpa till genom att bygga ett barnhem. detta leder ju till uppmärksamhet från krigsstyrkorna från båda sidor, och det visar sig att det inte går att vara helt neutral i den här striden. Sam måste nu slåss mot gerillastyrkor i Sudan samtidigt som han försöker skydda de stackars barnen, och hålla ihop sin familj på hemmaplan.

Machine gun preacher är en stundtals väldigt gripande historiadär scenerna från kriget i Sudan är riktigt hemska. I början tyckte jag Butler kändes lite blek, men han växer snabbt in i rollen, och lever sig in i denfullt ut när filmen verkligen kommer igång. Även Michelle Monaghan, Madeline Carroll och Michael Shannon gör bra ifrån sig som fru, dotter samt bästa vän. Man dras med av det dilemmat Sam har i filmen, då han ställs mellan de föräldralösa barnen och sin egen familj. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att den inte får högre betyg än så här, men överlag är det en fin berättelse och en bra film.
Läs mer om Machine gun preacher

Jack and Jill - 2/5

Adam Sandler spelar både Jack och Jill, tvillingsyskon som inte verkar ha kommit superbra överens de senaste åren.Nu kommer i alla fall Jill och hälsar på Jack och hans familj, och det är bäddat för katastrof. Jack försöker i samma veva signa Al Pacino till att göra reklam för Dunkin donuts, och så ska han hitta en pojkvän till Jill för att bli av med henne. Detta går sådär...

Att Adam Sandler spelar båda karaktärerna är inte begripligt över huvudtaget. Jag har aldrig varit förtjust i den sortens skådespeleri, och är det fortfarande inte. Det är alldeles för mycket av allting, och med allting menar jag Adam Sandler. Det som gör att den här filmen ändå får en tvåa i betyg, är att den trots allt stundtals är ganska underhållande. Det drar upp den minst 0.5 i betyg bara för att  de fått Al Pacino att spåra ur totalt! Men trots att jag ger den godkänt i betyg så hävdar jag ändå, hur motsägelsefullt det än är, ödsla inte tid på den här filmen.
Läs mer om Jack and Jill

Best laid plans - 3/5

denna film handlar om Danny, en småskalig halvgangster som tar hand om Joseph, en stor stark snubbe med ett mentalt handikapp. Danny utnyttjar Joseph och använder honom i cagefights för att tjäna pengar som han är skyldig några elaka snubbar. Saker och ting förändras när Joseph träffar en flicka han tycker om, och Danny... vi kan säga att han också träffar en flicka han tycker om. På något sätt ska de då försöka ta sig ur skuld, och lägga sitt gamla liv bakom sig.

Stundtals är den här filmen bra, och storyn har en god grund att stå på. Danny och Joseph har en fin relation, och det framställs av två riktigt bra skådespelare (Stephen Graham och Adewale Akinnuoye-Agbaje). Även David O'Hara drar sitt strå till stacken som den elaka gangsterledaren. Det känns dock som att den inte riktigt är så bra som den skulle kunna vara. Alla delar för att få till en riktigt bra film finns där, men skaparna har inte riktigt vågat helt enkelt. Men en bra film om absolut är sevärd.
Läs mer om Best laid plans

Goon - 4/5

Sean William Scott spelar Doug Glatt, en bouncer som har en naturlig talang för att slåss. Efter att ha visat pp sig på en lokal hockeyarena genom att slå ner en av spelarna i matchen, får chansen som enforcer i stadens hockeylag. Där gör han omedelbar succe och blir uppflyttad till en minor-league av något slag. Här är hans jobb att försvara lagets stora stjärna, Xavier Laflamme. Han blir också en stor publikfavorit här och träffar också på den söta flickan Eva, spelad av Allison Pill. Sedan får vi följa hur det går fär Doug under säsnongen, med kärlek vänskap, men framför allt slagsmål på isen.

Goon är en störtskön film rent ut sagt. Istället för att vara en allmän hårding så har manusförfattarna, med den skitroliga Jay Baruchel i spetsen, gjort Doug till en ganska dum, genomsnäll kille. Detta gör allting väldigt mycket roligare, och jag satt och skrattade väldigt mycket när jag såg den här filmen. I princip alla skådespelarna i filmen har jättebra komisk timing, och det finns även de som ger en lagom kontrast, och då tänker jag framför allt på den andra busen, som en gång i tiden blev avstängd ganska länge för att ha tacklat Laflamme, Ross Rhea som spelas av Liv Schreiber.  jag kan rekommendera denna filmen starkt, och du kommer inte bli besviken.
Läs mer om Goon