Jag tror inte att de som skrev ihop manuset till den här filmen riktigt kunde bestämma sig för vilken riktning den här filmen skulle gå i. Ibland försöker de sig på dramatiska scener, för att övergå till komedi, ibland i rent parodiska scener. Julianne Hough som spelar den kvinnliga huvudrollen är lika mycket rock som nallen jag växte upp med, och det räcker inte med en sjukt snygg tjej för att bära vad de troligtvis ville åstadkomma med den här filmen. Istället för att bygga filmen kring ett manus och sätta låtarna efter det, så har de gjort tvärtom, och byggt hela storyn kring låtarna.
Även om man ska ha lite fantasi så har jag svårt att tro på Drew när han står med en gitarr och just börjat skriva på en låt.... och börjar sedan sjunga på "Dont stop believing", det håller inte i mina ögon. När jag sitter och försöker hitta positiva bitar i den här filmen kommer jag ständigt tillbaka till två saker: Musiken och Tom Cruise. Musiken är dock inte särskilt bra placerad, och jag blir nästan arg på den mash-up a la Glee av "We're not gonna take it" och "We built this city" som görs i slutskedet av filmen. Tom Cruise visar dock att han fortfarande har vad som krävs. Han trivialiserar inte vilken film han är med i på något sätt, utan leverar på samma sätt som tidigare. Det ska också understrykas att han övade i månader för denna roll, och man hör på hans sångröst att det verkligen gett resultat.
Men nej, du missar inget om du låter denna gå dig förbi.
Läs mer om Rock of ages
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar