Jennifer Aniston och Paul Rudd spelar det gifta paret som slås av oväntad arbetslöshet och försöker hitta lyckan på annan ort. Efter lite om, men och dåligt väder hamnar de på vad de till en början tror är ett vanligt bed & breakfast. Efterföljande morgon visar det sig att det är ett community för hippies som lever där tillsammans. Paret bestämmer sig för att ge det hela en chans och stanna där ett tag. Ju längre tiden går desto bättre trivs de där och de blir mer och mer hemmastadda. Men allt är inte så underbart och problem uppstår bland annat då ett företag vill radera ut kolonin.
Platt är nog det bästa ordet jag skulle använda för att beskriva Wanderlust. Det finns inget riktigt lågmärke, men det händer heller ingenting som är särskilt roligt. Jennifer Aniston har ju en förmåga att bara vara med i filmer utan att egentligen bidra med något. Paul Rudd är en skön snubbe, men kan liksom inte bära filmen själv, så bra är han inte. Justin Theroux, Malin Åkerman och Alan Alda har egentligen samma problem allihop, de är där men de bidrar inte till att göra filmen särskilt bra. Att jag inte har mycket att skriva om Wanderlust säger egentligen det mesta. Den lämnar inget intryck alls när man är klar med den, utan mer ett "Vad gjorde jag nyss? Ja just det, såg på någon film, ja". det gör absolut ingenting om du låter bli att titta på den här filmen.
Läs mer om Wanderlust
Det var åtta år sedan Batman tog på sig skulden för de hemska gärningar Harvey Dent, aka "two-face" stod för. Nu hotas Gotham city av en ny galning vid namn Bane, vilket i sin tur leder till att Bruce Wayne måste dra på sig kostymen igen. Bane är en våldsam person, vars motiv inte är helt klara. Han opererar under staden och hans enda mål verkar vara att förgöra Gotham för gott. I denns sista del i trilogin som Christopher Nolan skapat har han verkligen plockat in A-laget vad gäller skådespelare. från sin tidigare film Inception har Nolan tagit med sig Marion Cotillard, Tom Hardy och Joseph Gordon-Levitt. På detta så är även Anne Hathaway inplockad som Catwoman.
Alfred är inte lika övertygad som Bruce att Batman måste komma tillbaka, att han har gjort tillräckligt för staden. Detta leder till en konflikt mellan de båda som ger en ökad dramatisk spänning i den delen av filmen som inte är särskilt action-inriktad.
Årets mest efterlängtade film i mina ögon. Christopher Nolan hade innen den här filmen inte gjort en enda film som inte höll absolut toppklass, och han misslyckas inte heller här. Efter The Dark knight hade ju den tredje och sista filmen oerhört mycket att leva upp till, och även om den levererar så . når den väl kanske inte upp till den nivå jag var ute efter till 100 %.
Än en gång har Nolan tillsammans med en suverän skådespelare lyckats skapa en fruktansvärt skräckinjagande skurk. Jag tänker inte jämföra Tom Hardys prestation med Heath Ledgers, men om jag skulle jämföra Jokern och Bane, så blev jag definitivt mer skraj för Bane. Hans lugna natur blandat med en storlek och våldsamhet gör honom till den sista personen i hela världen jag skulle vilja stöta på i en mörk gränd en kväll.
Hur som helst så är detta en riktigt bra film, även om den inte riktigt lever upp till sin föregångare. Det är ett väldigt värdigt slut på den bästa filmtrilogin som gjorts någonsin i mitt tycke. Den dramatiska biten har fått mer fokus, vilket ger filmen en extra dimension. Detta är en film som ska ses i en biosalong, det är det enda sättet den får riktig rättvisa.
Läs mer om The Dark Knight Rises
En modern rockmusikal med det bästa i rockväg från förr, det var tanken tror jag. Drew jobbar som barback på en bar, Sherrie är ny i stan och hoppas på en karriär som sångerska. Drew hjälper henne till ett jobb på samma klubb där han jobbar, de börjar dejta, blir kära osv. Samtidigt får vi se en ny borgmästare bli vald i stan. Denna har en fru som tycker att rock n roll är satans musik, och ett särskilt förakt mot rockikonen Stacee Jaxx, spelad av Tom Cruise. jaxx är i sin tur en något udda själ. En superdiva som dyker upp sent, super ner sig men är trots det en stjärna på scen. Dessa människors uppgång, fall och uppgång igen är det vi får följa, ackompanjerat av en rad tidlösa rockklassiker.
Jag tror inte att de som skrev ihop manuset till den här filmen riktigt kunde bestämma sig för vilken riktning den här filmen skulle gå i. Ibland försöker de sig på dramatiska scener, för att övergå till komedi, ibland i rent parodiska scener. Julianne Hough som spelar den kvinnliga huvudrollen är lika mycket rock som nallen jag växte upp med, och det räcker inte med en sjukt snygg tjej för att bära vad de troligtvis ville åstadkomma med den här filmen. Istället för att bygga filmen kring ett manus och sätta låtarna efter det, så har de gjort tvärtom, och byggt hela storyn kring låtarna. Även om man ska ha lite fantasi så har jag svårt att tro på Drew när han står med en gitarr och just börjat skriva på en låt.... och börjar sedan sjunga på "Dont stop believing", det håller inte i mina ögon. När jag sitter och försöker hitta positiva bitar i den här filmen kommer jag ständigt tillbaka till två saker: Musiken och Tom Cruise. Musiken är dock inte särskilt bra placerad, och jag blir nästan arg på den mash-up a la Glee av "We're not gonna take it" och "We built this city" som görs i slutskedet av filmen. Tom Cruise visar dock att han fortfarande har vad som krävs. Han trivialiserar inte vilken film han är med i på något sätt, utan leverar på samma sätt som tidigare. Det ska också understrykas att han övade i månader för denna roll, och man hör på hans sångröst att det verkligen gett resultat. Men nej, du missar inget om du låter denna gå dig förbi. Läs mer om Rock of ages
En briljant John Cusack spelar den kämpande poeten Edgar Allan Poe i denna thriller som är ett fiktivt verk av Poes sista dagar i livet. Inledningsvis får vi se hur Poe kämpar med det faktum att få känner igen honom och hans verk, och det tänjer på plånboken. Samtidigt begås ett mord i en annan del av staden och Detective Fields, spelad av Luke Evans, kallas in. Det visar sig att det brott som begåtts har en koppling till en av Poes tidigare skrivna historier, eller den är rättare sagt kopierad rakt ut i verkliga livet. Poe och Fields försöker nu tillsammans hitta denna mördare som begår fler mord, alla efter historier Poe har skrivit. Det hela trappas upp ett snäpp när mördaren kidnappar Poes älskade dam Emily Hamilton.
Ja, vad hände egentligen under de där sista dagarna i Edgar Allan Poes liv egentligen? Ingen vet, men detta är definitivt ett spännande scenario. En oerhört välspelad film där framför allt John Cusack är strålande. Med lite mer utrymme åt hans skådespelande hela filmen igenom skulle han nog kunna vara med och slåss om nomineringar till diverse priser når filmåret summeras. Vad som också är väldigt kul är att se Luke Evans i en film som ger någorlunda rättvisa åt hans skådespelartalang.
The Raven är en film som inte riktigt vänder sig till tittaren. Ett mordmysterium bör i min mening vara något som tittaren ska kunna hänga med i bättre för att åtminstone ge sig på en gissning. Detta är inte möjligt här såvida du inte är enormt påläst i Poes verk samt är en av medlemmarna i criminal minds-gänget. Men det är en spännande thriller med ett par scener som får mig att tänka på "saw"-filmerna, och som sagt väldigt välspelad. Framför allt skådespeleriet höjer betyget.
Läs mer om The Raven
Det är sommar och jag hinner inte se lika mycket film som resten av året, så delar här med mig av lite tips på filmer och serier med skådespelare som i min mening är väldigt underskattade.
Adam Brody - In the Land of women John C McGinley - Scrubs, The Platoon, Wall Street John C Reilly - Magnolia, Casualties of war Michael J Fox - Spin City, Casualties of war Tim Roth - Four rooms, Reservoir Dogs Josh Charles - S.W.A.T, Dead poets society Josh Radnor - Happythankyoumoreplease (Också regisserat den) Andrew Lincoln - Walking dead, Love Actually Ben Mckenzie - 88 Minutes Willem Dafoe - The Platoon Christian Slater - True romance
Kommer fler, det var dessa jag kom på på rak arm. Ska också lägga upp en lista på filmer med superkända skådespelares filmer som kanske inte var man har sett men bör se.
Amanda Seyfried spelar huvudrollen som Jill, en flicka som en gång blivit kidnappad av en okänd man och lider sviterna av detta. Hon bor tillsammans med sin syster, som har ett alkoholproblem i sitt förflutna. När Jill kommer hem jobbet en kväll upptäcker hon att systern inte är där. Genast blir hon övertygad om att det är hennes kidnappare som är tillbaka för att avsluta det han påbörjade. Problemet är att efter att hon flytt från honom första gången hittade polisen inga spår, och därför tror de henne inte nu när hon säger att han är tillbaka. Jill får därför ge sig ut på egen hand för att hitta sin syster.
Detta är en helt okej film. Storyn håller hela vägen ut, och det finns inga större frågetecken när filmen är slut. Förutom Seyfried kan vi se Daniel Sunjata som polis, samt den väldigt underskattade Sebastian Stan som systerns pojkvän. Det som gör att filmen inte är bättre än vad den är, är två saker. 1. Även om storyn håller så är den inget direkt spektakulärt. 2. Amanda Seyfried är inte en tillräckligt bra skådespelare för att bära en film själv, och överlag är det inga övertygande skådespelarinsatser. Med ett något bättre skrivet manus, och bättre skådespelare hade den här filmen kunnat klättra i rankingen. Dock inte till några skyhöga höjder, den potentialen finns inte. Gone är en okej film, ett tidsfördriv.
läs mer om Gone
Jeff är en underlig kille. Han bor fortfarande hemma hos sin mamma, och verkar inte riktigt kunna ta hand om sig själv. Detta trots att han är ca 30 år gammal. Jeff får en morgon för sig att det finns tecken runtomkring honom som ska visa honom till hans öde i livet, och bestämmer sig för att följa dessa. Alla dessa tecken kretsar kring namnet Kevin. Jeff ger sig ut för att ta reda på vart dessa tecken leder honom. Efter att ha spelat basket, åkt buss, blivit hög, nedslagen och rånad stöter han på sin bror, Pat, som har problem på ett helt annat plan. Deras möte leder något oväntat in i en jakt för att ta reda på huruvida Pats fru är otrogen eller inte. I rollerna ser vi Jason Segel, Ed Helms, Susan Sarandon och Judy Greer.
Jeff who lives at home står listad som en komedi, och visst har den sina lustiga stunder. Men det är framför allt som drama den utmärker sig. Både Jason Segel och Ed Helms tar sig in på något oprövad mark för deras del och gör det riktigt bra. Susan Sarandon spelar moderns om har en hemlig beundrare på jobbet, och det är inget som egentligen tillför något till själva storyn, men det tillför något till själva filmen. Filmen behandlar vardag, familjeproblem och mänskliga relationer på ett bra sätt, och historien berör. Jeff who lives at home är en väldigt sevärd film som jag rekommenderar starkt.
Läs mer om Jeff who lives at home
Ryan Reynolds spelar huvudrollen i Daniel Espinosas (Snabba cash) regidebut. Efter lång väntan får han äntligen lite spänning i tillvaron när CIA plockar dit en sina mest eftersökta, spelad av Denzel Washington. Det visar sig relativt omgående att huset inte är så säkert, och de blir attackerade i ett försök att få ut/ha ihjäl Frost (Washington). Weston (Reynolds) och Frost lyckas fly därifrån, och sedan får vi följa Westons desperata flykt från folk som försöker döda honom, samtidigt som han har ett sådär hjälpsamt CIA som backar upp honom och en fånge i Frost som hela tiden försöker komma ur hans grepp. Ju längre in i filmen vi kommer ju mer visar det sig att saker inte riktigt är som han trott och de människor han trodde att han kunde lite på inte riktigt är vad de utger sig för att vara... Förutom Reynolds och Washington ser vi också bland andra Vera Farmiga och Brendan Gleeson i rollerna, samt svenskarna Fares Fares och Joel Kinnaman.
Espinosas regidebut måste absolut ses som godkänd. Det är en fartfylld film med bra roller och ett bra utförande. Visst kan jag tycka att hela konceptet stundtals känns som att de har stuvat ihop lite olika från de senaste årens lyckade actionfilmer, och då tänker jag framför allt på Bourne-trilogin. Washington levererar sin vana trogen, och Reynolds påminner väldigt mycket om sin karaktär i Smokin Aces. Med stabila skådespelarprestationer och en solid story är detta en bra film. Dock är det inget som sätter sig på något vis, och känslan blir lite av att det här är en film som kommer gå mycket på TV4 under år framöver á la "Face-off". Men som sagt, en bra film som är helt klart sevärd fredagsunderhållning om man vill ha lite action. Läs mer om Safe house
