Filmen handlar om en far som måste hantera sina två döttrar när deras mor ligger för döden, och alla situationer som följer med det. Innan har jag nämnt 50/50 som årets mest känslosamma film, och dessa två är på samma invå fas på olika sät vill jag påstå. 50/50 fick mig att börja gråta i sin mest känslosamma stund, men kunde i anda tillfällen vara mer lättsam. The Descendants håller en hög nivå genom hela filmen, och jag tror faktiskt att jag hade smällt av för alla käsnlor filmen framkallar om det inte vore för en viktig detalj; Karaktären Sid som spelas av Nick Krause är ett riktigt stolpskott och ger ett väldigt skönt avbrott till djupet i handlingen.
George Clooney har ju plockat pris efter pris för sn insats i den här filmen och jag kan inte annat än ställa mig i ledet av hyllningar. Det har varit mycket bra i år så jag säger inte att det är solklart att han ska ha en Oscar, men ingen kan klaga om han får den.
Även Golden Globe-nominerade Shailene Woodley imponerar stor som den äldsta av de två döttrarna.
Detta är klart den bästa filmen av de skitmånga jag recenserat på den här bloggen, och den kommer till att vara med långt in på målsnöret när Guldstatyetten till bästa film ka delas ut senare i vår.
Läs mer om The Descendants
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar