Abraham Lincoln: Vampire hunter - 3/5

Tydligen så visste vi inte riktigt vem Abraham Lincoln var och hur det amerikanska inbördeskriget startades. En ung Abraham Lincoln bevittnar när en vampyr tar livet av hans kära mor en natt. Full av hat och hämndlystnad söker Abraham nio år senare upp mannen som gjort detta för att döda honom. Han märker dock omgående att detta inte är särskilt enkelt, då ett skott rätt i ögat inte biter så bra. Han stöter då av en händelse på Henry, som är en vampyrjägare. Henry lär Abraham allt inom konsten som vampyrjägare. Han flyttar till en liten stad för att döda vampyrer, och där stöter han på Mary Todd, och han blir väldigt snabbt kär. Ju fler vampyrer Abraham dödar, ju mer uppmärksamhet får han från deras ledare och allting trappas upp. Samtidigt har också slaveriet en central roll, och Abrahams kamp mot denna gör att han klättrar upp längs den politiska trappan. Amerikanska inbördeskriget bryter ut och landet är i totalt kaos. Men den stora kampen står mellan Abraham Lincoln och vampyrerna...

Detta är en film som blandar och ger. Väldigt snabbt syns det tydligt att 3D-effekterna är högt prioriterade vid filmskapandet. detta gör å ena sidan att filmer har en hel del coola actionscener med mycket våld och blod om man gillar sånt. Å andra sidan kan det faktiskt komma att se lite löjligt ut stundtals. Vridningen av hela Abraham Lincoln livshistoria är dock riktigt kul, och storyn är tvärtemot mina förväntingar genomtänkt från början till slut. Hela vägen från Lincolns barndom till hans presidentskap och inbördeskriget, med vinklingen att sydstaterna, eller "Konfederationen", faktiskt var vampyrerna som ville ha ett eget land istället för ett gäng rasister.
Jag gillar att Dominic Cooper har fått en mer betydande roll i en större film till slut, det förtjänar han för han är en duktig skådespelare. Sminkningen ska också framhävas, påminner mig lite om "A beautiful mind", som blev Oscars-nominerad för detta 2002.
På det stora hela så är detta en helt okej rulle som säkert kommer ses över några öl eller om man är bakfull eller något i framtiden, och tycker du om vampyrer som blir slaktade och blod som flyger åt alla håll då kommer du tycka om den här filmen garanterat!
Läs mer om Abraham Lincoln: Vampire hunter

Ny approach

En stor anledning till att jag inte skrivit något på länge är dels att det varit sommar så jag inte tittat på lika mycket film som vanligt, och dels för att det inte funnits särskilt många filmer som varit lockande på det senaste. Så jag har nu bestämt mig för att ta en ny approach på den här sidan. Från och med nu ska jag inte bara skriva om nya filmer, utan jag tänker nu skriva om alla filmer jag ser, oberoende av hur många gånger jag sett de förut eller när de är gjorda. Så håll till godo!

Wanderlust - 1.5/5

Jennifer Aniston och Paul Rudd spelar det gifta paret som slås av oväntad arbetslöshet och försöker hitta lyckan på annan ort. Efter lite om, men och dåligt väder hamnar de på vad de till en början tror är ett vanligt bed & breakfast. Efterföljande morgon visar det sig att det är ett community för hippies som lever där tillsammans. Paret bestämmer sig för att ge det hela en chans och stanna där ett tag. Ju längre tiden går desto bättre trivs de där och de blir mer och mer hemmastadda. Men allt är inte så underbart och problem uppstår bland annat då ett företag vill radera ut kolonin.

Platt är nog det bästa ordet jag skulle använda för att beskriva Wanderlust. Det finns inget riktigt lågmärke, men det händer heller ingenting som är särskilt roligt. Jennifer Aniston har ju en förmåga att bara vara med i filmer utan att egentligen bidra med något. Paul Rudd är en skön snubbe, men kan liksom inte bära filmen själv, så bra är han inte. Justin Theroux, Malin Åkerman och Alan Alda har egentligen samma problem allihop, de är där men de bidrar inte till att göra filmen särskilt bra. Att jag inte har mycket att skriva om Wanderlust säger egentligen det mesta. Den lämnar inget intryck alls när man är klar med den, utan mer ett "Vad gjorde jag nyss? Ja just det, såg på någon film, ja". det gör absolut ingenting om du låter bli att titta på den här filmen.
Läs mer om Wanderlust

The Dark knight rises - 5/5

Det var åtta år sedan Batman tog på sig skulden för de hemska gärningar Harvey Dent, aka "two-face" stod för. Nu hotas Gotham city av en ny galning vid namn Bane, vilket i sin tur leder till att Bruce Wayne måste dra på sig kostymen igen. Bane är en våldsam person, vars motiv inte är helt klara. Han opererar under staden och hans enda mål verkar vara att förgöra Gotham för gott. I denns sista del i trilogin som Christopher Nolan skapat har han verkligen plockat in A-laget vad gäller skådespelare. från sin tidigare film Inception har Nolan tagit med sig Marion Cotillard, Tom Hardy och Joseph Gordon-Levitt. På detta så är även Anne Hathaway inplockad som Catwoman.
Alfred är inte lika övertygad som Bruce att Batman måste komma tillbaka, att han har gjort tillräckligt för staden. Detta leder till en konflikt mellan de båda som ger en ökad dramatisk spänning i den delen av filmen som inte är särskilt action-inriktad.

Årets mest efterlängtade film i mina ögon. Christopher Nolan hade innen den här filmen inte gjort en enda film som inte höll absolut toppklass, och han misslyckas inte heller här. Efter The Dark knight hade ju den tredje och sista filmen oerhört mycket att leva upp till, och även om den levererar så . når den väl kanske inte upp till den nivå jag var ute efter till 100 %.
Än en gång har Nolan tillsammans med en suverän skådespelare lyckats skapa en fruktansvärt skräckinjagande skurk. Jag tänker inte jämföra Tom Hardys prestation med Heath Ledgers, men om jag skulle jämföra Jokern och Bane, så blev jag definitivt mer skraj för Bane. Hans lugna natur blandat med en storlek och våldsamhet gör honom till den sista personen i hela världen jag skulle vilja stöta på i en mörk gränd en kväll.
Hur som helst så är detta en riktigt bra film, även om den inte riktigt lever upp till sin föregångare. Det är ett väldigt värdigt slut på den bästa filmtrilogin som gjorts någonsin i mitt tycke. Den dramatiska biten har fått mer fokus, vilket ger filmen en extra dimension. Detta är en film som ska ses i en biosalong, det är det enda sättet den får  riktig rättvisa.
Läs mer om The Dark Knight Rises

Rock of Ages - 1/5

En modern rockmusikal med det bästa i rockväg från förr, det var tanken tror jag. Drew jobbar som barback på en bar, Sherrie är ny i stan och hoppas på en karriär som sångerska. Drew hjälper henne till ett jobb på samma klubb där han jobbar, de börjar dejta, blir kära osv. Samtidigt får vi se en ny borgmästare bli vald i stan. Denna har en fru som tycker att rock n roll är satans musik, och ett särskilt förakt mot rockikonen Stacee Jaxx, spelad av Tom Cruise. jaxx är i sin tur en något udda själ. En superdiva som dyker upp sent, super ner sig men är trots det en stjärna på scen. Dessa människors uppgång, fall och uppgång igen är det vi får följa, ackompanjerat av en rad tidlösa rockklassiker.

Jag tror inte att de som skrev ihop manuset till den här filmen riktigt kunde bestämma sig för vilken riktning den här filmen skulle gå i. Ibland försöker de sig på dramatiska scener, för att övergå till komedi, ibland i rent parodiska scener. Julianne Hough som spelar den kvinnliga huvudrollen är lika mycket rock som nallen jag växte upp med, och det räcker inte med en sjukt snygg tjej för att bära vad de troligtvis ville åstadkomma med den här filmen. Istället för att bygga filmen kring ett manus och sätta låtarna efter det, så har de gjort tvärtom, och byggt hela storyn kring låtarna.
Även om man ska ha lite fantasi så har jag svårt att tro på Drew när han står med en gitarr och just börjat skriva på en låt.... och börjar sedan sjunga på "Dont stop believing", det håller inte i mina ögon. När jag sitter och försöker hitta positiva bitar i den här filmen kommer jag ständigt tillbaka till två saker: Musiken och Tom Cruise. Musiken är dock inte särskilt bra placerad, och jag blir nästan arg på den mash-up a la Glee av "We're not gonna take it" och "We built this city" som görs i slutskedet av filmen. Tom Cruise visar dock att han fortfarande har vad som krävs. Han trivialiserar inte vilken film han är med i på något sätt, utan leverar på samma sätt som tidigare. Det ska också understrykas att han övade i månader för denna roll, och man hör på hans sångröst att det verkligen gett resultat.     
Men nej, du missar inget om du låter denna gå dig förbi.
Läs mer om Rock of ages    

The Raven - 3.5/5

En briljant John Cusack spelar den kämpande poeten Edgar Allan Poe i denna thriller som är ett fiktivt verk av Poes sista dagar i livet. Inledningsvis får vi se hur Poe kämpar med det faktum att få känner igen honom och hans verk, och det tänjer på plånboken. Samtidigt begås ett mord i en annan del av staden och Detective Fields, spelad av Luke Evans, kallas in. Det visar sig att det brott som begåtts har en koppling till en av Poes tidigare skrivna historier, eller den är rättare sagt kopierad rakt ut i verkliga livet. Poe och Fields försöker nu tillsammans hitta denna mördare som begår fler mord, alla efter historier Poe har skrivit. Det hela trappas upp ett snäpp när mördaren kidnappar Poes älskade dam Emily Hamilton.

Ja, vad hände egentligen under de där sista dagarna i Edgar Allan Poes liv egentligen? Ingen vet, men detta är definitivt ett spännande scenario. En oerhört välspelad film där framför allt John Cusack är strålande. Med lite mer utrymme åt hans skådespelande hela filmen igenom skulle han nog kunna vara med och slåss om nomineringar till diverse priser når filmåret summeras. Vad som också är väldigt kul är att se Luke Evans i en film som ger någorlunda rättvisa åt hans skådespelartalang.
The Raven är en film som inte riktigt vänder sig till tittaren. Ett mordmysterium bör i min mening vara något som tittaren ska kunna hänga med i bättre för att åtminstone ge sig på en gissning. Detta är inte möjligt här såvida du inte är enormt påläst i Poes verk samt är en av medlemmarna i criminal minds-gänget. Men det är en spännande thriller med ett par scener som får mig att tänka på "saw"-filmerna, och som sagt väldigt välspelad. Framför allt skådespeleriet höjer betyget.
Läs mer om  The Raven

Underskattade skådespelare och deras verk

Det är sommar och jag hinner inte se lika mycket film som resten av året, så delar här med mig av lite tips på filmer och serier med skådespelare som i min mening är väldigt underskattade.

Adam Brody - In the Land of women
John C McGinley - Scrubs, The Platoon, Wall Street
John C Reilly - Magnolia, Casualties of war
Michael J Fox - Spin City, Casualties of war
Tim Roth - Four rooms, Reservoir Dogs
Josh Charles - S.W.A.T, Dead poets society
Josh Radnor - Happythankyoumoreplease (Också regisserat den)
Andrew Lincoln - Walking dead, Love Actually
Ben Mckenzie - 88 Minutes
Willem Dafoe - The Platoon
Christian Slater - True romance

Kommer fler, det var dessa jag kom på på rak arm. Ska också lägga upp en lista på filmer med superkända skådespelares filmer som kanske inte var man har sett men bör se.