About fifty - 2/5

Två medelålders män åker iväg på golfweekend för att leva som unga män mitt ibland kaoset på hemmaplan. De ena är ensam och börjar undra om han ska förbli så resten av livet, samtidigt som den andres äktenskap är på väg helt åt helvete. Väl på plats träffar de en ung dam i golfbutiken, och hon bjuder hem de på middag, tillsammans med henne och hennes mamma. Sedan får vi följa hur de båda herrarna hanterar sina olika livssituationer i det här läget.

Detta är en film med småcharmiga karaktärer, goda idéer men inte särskilt genomarbetad story. I slutändan blir den ganska ytlig, trots de ganska omfattande problemen som herrarna har under filmens gång. Det känns lite som I melt with you som jag tagit upp här för några dagar sedan, men inte med samma dystra framtoning. Det handlar helt enkelt om att för en helg komma ifrån sin vardag, men när allt kommer omkring så har egentligen ingenting förändrats när filmen slutar.
Läs mer om About fifty

Machine gun preacher - 3.5/5

Gerard Butler gör rollen som Sam Childers, brottslingen och drogmissbrukaren som byter bana. Efter att hans fru, Lynn, funnit Gud så följer Sam snart i hennes fotspår. detta leder till att han startar sitt eget bygg företag, och ordnar upp sitt liv ordentligt. Han följer också med en missionärsresa ner till Afrika för att hjälpa till, vilket leder till att han tar sig in i det krigshärjade Sudan. När han får se hur förhållandena ser ut bestämmer han sig för att hjälpa till genom att bygga ett barnhem. detta leder ju till uppmärksamhet från krigsstyrkorna från båda sidor, och det visar sig att det inte går att vara helt neutral i den här striden. Sam måste nu slåss mot gerillastyrkor i Sudan samtidigt som han försöker skydda de stackars barnen, och hålla ihop sin familj på hemmaplan.

Machine gun preacher är en stundtals väldigt gripande historiadär scenerna från kriget i Sudan är riktigt hemska. I början tyckte jag Butler kändes lite blek, men han växer snabbt in i rollen, och lever sig in i denfullt ut när filmen verkligen kommer igång. Även Michelle Monaghan, Madeline Carroll och Michael Shannon gör bra ifrån sig som fru, dotter samt bästa vän. Man dras med av det dilemmat Sam har i filmen, då han ställs mellan de föräldralösa barnen och sin egen familj. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att den inte får högre betyg än så här, men överlag är det en fin berättelse och en bra film.
Läs mer om Machine gun preacher

Jack and Jill - 2/5

Adam Sandler spelar både Jack och Jill, tvillingsyskon som inte verkar ha kommit superbra överens de senaste åren.Nu kommer i alla fall Jill och hälsar på Jack och hans familj, och det är bäddat för katastrof. Jack försöker i samma veva signa Al Pacino till att göra reklam för Dunkin donuts, och så ska han hitta en pojkvän till Jill för att bli av med henne. Detta går sådär...

Att Adam Sandler spelar båda karaktärerna är inte begripligt över huvudtaget. Jag har aldrig varit förtjust i den sortens skådespeleri, och är det fortfarande inte. Det är alldeles för mycket av allting, och med allting menar jag Adam Sandler. Det som gör att den här filmen ändå får en tvåa i betyg, är att den trots allt stundtals är ganska underhållande. Det drar upp den minst 0.5 i betyg bara för att  de fått Al Pacino att spåra ur totalt! Men trots att jag ger den godkänt i betyg så hävdar jag ändå, hur motsägelsefullt det än är, ödsla inte tid på den här filmen.
Läs mer om Jack and Jill

Best laid plans - 3/5

denna film handlar om Danny, en småskalig halvgangster som tar hand om Joseph, en stor stark snubbe med ett mentalt handikapp. Danny utnyttjar Joseph och använder honom i cagefights för att tjäna pengar som han är skyldig några elaka snubbar. Saker och ting förändras när Joseph träffar en flicka han tycker om, och Danny... vi kan säga att han också träffar en flicka han tycker om. På något sätt ska de då försöka ta sig ur skuld, och lägga sitt gamla liv bakom sig.

Stundtals är den här filmen bra, och storyn har en god grund att stå på. Danny och Joseph har en fin relation, och det framställs av två riktigt bra skådespelare (Stephen Graham och Adewale Akinnuoye-Agbaje). Även David O'Hara drar sitt strå till stacken som den elaka gangsterledaren. Det känns dock som att den inte riktigt är så bra som den skulle kunna vara. Alla delar för att få till en riktigt bra film finns där, men skaparna har inte riktigt vågat helt enkelt. Men en bra film om absolut är sevärd.
Läs mer om Best laid plans

Goon - 4/5

Sean William Scott spelar Doug Glatt, en bouncer som har en naturlig talang för att slåss. Efter att ha visat pp sig på en lokal hockeyarena genom att slå ner en av spelarna i matchen, får chansen som enforcer i stadens hockeylag. Där gör han omedelbar succe och blir uppflyttad till en minor-league av något slag. Här är hans jobb att försvara lagets stora stjärna, Xavier Laflamme. Han blir också en stor publikfavorit här och träffar också på den söta flickan Eva, spelad av Allison Pill. Sedan får vi följa hur det går fär Doug under säsnongen, med kärlek vänskap, men framför allt slagsmål på isen.

Goon är en störtskön film rent ut sagt. Istället för att vara en allmän hårding så har manusförfattarna, med den skitroliga Jay Baruchel i spetsen, gjort Doug till en ganska dum, genomsnäll kille. Detta gör allting väldigt mycket roligare, och jag satt och skrattade väldigt mycket när jag såg den här filmen. I princip alla skådespelarna i filmen har jättebra komisk timing, och det finns även de som ger en lagom kontrast, och då tänker jag framför allt på den andra busen, som en gång i tiden blev avstängd ganska länge för att ha tacklat Laflamme, Ross Rhea som spelas av Liv Schreiber.  jag kan rekommendera denna filmen starkt, och du kommer inte bli besviken.
Läs mer om Goon

OSCAR!!!

Inatt är det dags för Oscarsgalan, och jag tänkte därför lägga upp mina tips, förhoppningar och besvikelser över priserna. Jag fokuseraar mer på de större priserna, men kommer ändå slänga in lite chansningar på de mindre.

Bästa film
Mitt tips: The Artist
Min förhoppning: The Descendants eller Midnight in Paris
Borde varit här: Warrior
Outrage: Att Warrior och Drive inte är nominerade men att War horse är det...

Bästa manliga skådespelare
Mitt tips: Jean Dujardin - The artist
Min förhoppning: George Clooney - The Descendants
Borde varit här: Leonardo Di Caprio för J. Edgar eller Joseph Gordon-Levitt för 50/50

Bästa kvinnliga skådespelare
Mitt tips: Meryl Streep - The Iron lady
Min förhoppning: Viola Davis - Niceville

Bästa manliga biroll
Mitt tips: Christoffer Plummer - Beginners
Min förhoppning: Nick Nolte - Warrior
Outrage: Att detta är den enda nomineringen warrior får. Det är faktiskt mest därför jag tycker att Nick Nolte ska ha detta priset

Bästa kvinnliga biroll
Mitt tips: Octavia Spencer- Niceville
Min förhoppning: Octavia Spencer - Niceville, eller Berenice Bejo - The Artist
Borde varit här: Shailene Woodley - The Descendants

Bästa Originalmanus
Mitt tips: Midnight in Paris
Min förhoppning: Midnight in Paris
Outrage: Om Midnight in Paris inte vinner finns det risk att jag skadar någon...

Bästa anpassade manus
Mitt tips: The Descendants
Min förhoppning: The Descendants eller Moneyball

Bästa regi
Mitt tips: Michel Hazanavicius - The Artist
Min förhoppning: Martin Scorsese - Hugo
Kommentar: Denna kategori är den tydligaste shoot-outen mellan de två filmer som fått flest nomineringar, The Artist och Hugo

Bästa utländska film
Mitt tips: A separation (Iran)

Bästa animerade film
Mitt tips: Rango
Min förhoppning: Puss in Boots

Bästa "Cinematography"
Mitt tips: Hugo

Bästa klippning
Mitt tips: The Artist

Bästa kostymdesign
Mitt tips: Jane Eyre
Min förhoppning: The Artist
Borde varit här: Midnight in Paris

Bästa "Art direction"
Mitt tips: Hugo

Bästa make-up
Mitt tips: The Iron lady
Min förhoppning: Harry Potter and the deathly hallows: Part 2
Borde varit här: J. Edgar

Bästa Musik
Mitt tips: The Artist
Min förhoppning: The Artist

Bästa sång
Mitt tips: Mupparna - "Man or Muppet"
Min förhoppning: Vilket som, två bra låtar av olika slag

Sound Mixing
Mitt tips: hugo

Sound editing
Mitt tips: Hugo

Bästa visuella effekter
Mitt tips: Rise of the planet of the apes
Min förhoppning: Real Steel eller Transformers: dark of the moon

Skippar dokumentärerna och kortfilmerna, för jag har inte sett någon av dem.
Nu ska jag hitta någonstans där jag kan sätta pengar på de här resultaten...

The Muppets - 2/5

Filmen börjar med att vi får se hur dockan Walter har växt upp tillsammans med pojken Gary, spelad av Jason Segel. Han är ett enormt fan av Mupparna och har velat se dem hela sitt liv. Så När Gary tar med sin flickvän till Los Angeles för en romantisk getaway så får Walter följa med. Väl där träffar han Kermit, grodan, och de får reda på att mupparnas teater ska säljas till en elak snubbe. För att hindra detta samlar de ihop gänget för att göra en sista show. I Rollerna ser vi förutom redan nämnda Jason Segel, också Amy Adams, Chris Cooper och Rashida Jones.

Mupparna är ju lite före min tid, och jag har därför ingen större koppling till dem. Detta gör att filmen i mina ögon bara är en film om dockor. Men visst är den charmig, och den Oscarsnominerade låt "Man or muppet" är ju en riktigt skön låt faktiskt. Så det är en okej film, men lite väl "studsande på rosa moln" för att jag verkligen ska uppskatta den.
Läs mer om The Muppets

Veckans femma - Memento (2000)

Guy Pierce spelar en man som vaknar upp i ett hotellrum. Han har inget korttidsminne, och det sista han kommer ihåg är att han ska hitta sin frus mördare. Han använder sig av sin kropp där han tatuerar in ledtrådar, och sin polaroidkamera för att ta bilder på folk och sen skriva små kommentarer om dem. Det är en thriller som håller ett högt tempo, och du kan inte ens gå på ett toalettbreak, för du tappar du bort dig i handlingen.

Memento är en lysande inledning på ett lysande 2000-tal för Christopher Nolan. Han får verkligen ut det mesta av storyn, och även om vissa delar kan verka förvirrande då de hoppar fram och tillbaka på olika platser på tidslinjen så håller han storyn konsekvent filmen igenom. Känslor lockas också fram genom ilskan man känner mot de fruktansvärt falska människorna som finns runt om i världen. (Kanske svävade ut i tanken här, men blev ändå arg!) Memento är en film som ni ska se om ni verkligen vill tänka genom handligen och försöka fundera ut vem mördaren är.
Läs mer om Memento

Extremely loud & incredibly close - 3.5/5

En ung pojke med mentala problem har ett unikt förhållande till sin far. Hans liv förändras drastiskt när fadern stryker med i 9/11. Ett kort tag efter bortgången hittar pojken en nyckel, men nyckeln verkar inte ha något lås. Han ger sig ut på en väldigt omfattande jakt efter låset, för att på något sätt hitta frid i sin fars död. Under den här resan stöter han på en hel rad med människor av olika slag, varav en är en gammal man som väljer att hjälpa honom att leta. I slutändan är denna film dock inte om jakten, utan hur en familj hanterar bortgången av en familjemedlem.

Unge Thomas Horn gör en fantastisk debut på vita duken som pojken. Han flankeras av en Sandra Bullock, som bara går från klarhet till klarhet skådespelarmässigt, samt Tom Hanks som pappan. Utöver dessa så består rollistan av Max von Sydow, som är Oscarsnominerad för denna roll, Viola Davis, som är Oscarsnominerad för The Help, John Goodman från The Artist och Jeffrey Wright från Source code. Filmen är intressant, och den väldigt solida skådespelarensemblen hjälper till på ett fantastiskt sätt.
Det som gör att den inte får högre betyg i mina ögon är att det som framför allt tas upp i den senare delen av filmen, med relationen mellan pojken och hans mamma faller lite i skymundan i stora delar av filmen. Dessa delar av filmen är väldigt bra, och de berör. Nu är ju detta en väldig fristående åsikt då jag inte läst boken den är baserad på från 2005. Men detta är en bra film, med väldigt bra skådespelarprestationer.
Läs mer om Extremely loud & incredibly close

The Iron lady - 3/5

The Iron lady är en film som handlar om Margaret Thatcher, Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. Hela vägen från att hon tar sig in i parlamentshuset, till att bli premiärminister. Vi får också följa hennes liv privat, och se vilket pris hon fått betala för att komma dit hon ville i sin karriär. Vi får ta del av en rad historiska händelser under filmens gång.

Visst är detta en bra film. Meryl Streep är riktigt bra, och kan mycket väl ro hem en Oscarstatyett på söndagens gala. Men samtidigt är den inte så intressant som den borde vara, och blir i många lägen rätt så tråkig. Filmer som dessa måste ha en bra dialog, och det har den här filmen. Men filmer som dessa måste också ha en dialog som fängslar tittaren, och det har den inte. Det finns inga vackra miljöer, explosioner eller ljuvlig musik som fångar intresset, och det ska det väl inte heller finnas. Om man bortser från en bilbomb som smäller då och då.
Jag är väl lite färgad av det faktum att jag inte håller med om hennes politiska åsikter antar jag. detta gjorde att jag inte på något sätt kunda sympatisera med karaktären. Men detta är en bra film, även om jag inte skulle rekommendera att se den på bio.
Läs mer om The Iron lady

Celebrity sex tape - 1/5

Några vänner som såklart inte någonsin får ligga, tar sig till en fest de inte är bjudna till. Väl där har en av vännerna sex med en halvkändis, och de får detta på film. Detta laddas upp på internet och det gör inte kändisens agent särskilt glad. Han tvingar de att hosta upp en halv miljon dollar, eller slänga dem i fängelse. Så den enda vettiga utvägen är ju då: Gör fler sextapes med kändisar!

Detta är verkligen inte en bra film någonstans. Visst, är du sjukt uttråkad och har sett alla college-komedier som finns så skadar det väl inte om du ser den här också, men den tar ju inte direkt med sig något nytt till bordet. Mycket nakna tjejer, killar som är oskulder, same old, same old. Detta har gjorts alldeles för många gånger förut, och majoriteten av dessa filmer är dåliga. Detta är inget undantag. Jag tänker nu låta bli att titta på denna typ av filmer, fram till att American Pie reunion kommer senare under våren, för den kommer förhoppningsvis bli awesome.
Läs mer om celebrity sex tape

I melt with you - 1/5

Fyra vänner har kommit överens om att träffas varje år och bara låta sina liv vara. Det visar sig väldigt snabbt att ingen är nöjd med sitt liv, och alla är egentligen väldigt olyckliga. Under filmens gång så får vi se hur de flyr vardagen för en helg, och deras tankar om livet i sig. I rollerna ser vi bland annat Rob Lowe och Jeremy Piven.

Tanken var god, men det räcker tyvärr inte särskilt långt. Detta är en rakt igenom depressiv film, som nästan fick mig att ta till flaskan och börja skära mig själv. Detta hade inget att göra med filmens kvalite, men stämningen är så tryckt i botten att det känns som att det var en vettigare syssla till filmen än att äta en skål popcorn. Skådespelarprestationerna är inte dåliga på något sätt, men de är inte överdrivet bra heller, så de räddar inte upp betyget. Filmen är också på tok för lång. Om man ska göra en så här fruktansvärt depressiv historia kan man inte tvinga tittaren att sitta i två timmar, det är itne humant. Hade de kortat ner filmen med 45 minuter hade den faktiskt kunnat få ett högre betyg, men nu blir det bara tradigt och depressivt för länge.
Läs mer om I melt with you

The Vow - 3.5/5

Rachel Mcadams är frun som tappar minnet efter en bliolycka. Channing Tatum är maken oms försöker vinna tillbaka hennes kärlek. Detta är grunstoryn i detta kärleksdrama, som förutom dessa två personer framför allt innehåller en familj, från damens sida, som hon inte träffat på flera år. Men nu ser de sin chans att försöka reparera den förstörda relationen till sin dotter genom att hjälpa henne att rehabilitera sig. Så klart finns ju också hennes ex med i bilden, som hon vid minnesförlustens början tror att hon fortfarande är förlovad med.

Detta är en bra kärleksfilm, och vid de absoluta topparna ett riktigt bra drama som snuddar vid de riktigt höga betygen. Dessa toppar är främst i inledningen av rehabiliteringen när paret ska försöka återgå till sitt normala liv, detta för att snabba på processen. Ju längre filmen går blir den mer och mer klyschig dock, och det är det som sätter käppar i hjulet för högre betyg. Men Channing Tatum gör en av sina bästa roller hittills som den desperat försökande maken, och i övrigt så är det solida skådespelarprestationer. Detta är absolut en sevärd film.
Läs mer om The vow

Sidenote: The Notebook och Dear John som trailern tar upp, är två väldigt sevärda filmer också i samma genre.

Brake - 2/5

Stephen Dorff spelar agenten Jeremy reins, som vaknar upp i en bagagelucka på en bil. Han vet inte var han är eller varför han har tagits dit. Han blir snart varse om att terrorister av något slag är ute efter information som skulle sabba ordentligt för presidenten och hans gäng om de fick reda på det. Dessa onda typer är beredda att gå väldigt långt för att få det de är ute efter, och ger sig därför på Jeremys fru, Molly. I princip hela filmen utspelar sig i denna bagagelucka.

I början trodde jag inte att detta skulle bli så bra, men jag tycker att Stephen Dorff gör ett bra jobb med att förmedla känslor infrån det lilla trånga utrymmet han förvaras i. Storyn är också spännande, och den förblir så NÄSTAN hela filmen igenom. Jag tycker också att de förklarar storyn tydligt nog för att man ska förstå vad som händer.
Men filmen fallerar totalt i slutet. Från att vara en bra spännande thriller/actionfilm till att bli något totalt... WTF!? Det är inte bara en tvist i slutet som gör att man bara vill skrika av irritation, det är två. Ska inte spoliera slutet,  det gör filmskaparna bra på egen hand.
Läs mer om Brake

Conan O'Brien can't stop - 4/5

En dokumentär om Conan O'Brien och hans turné efter att ha lämnat The tonight show. Vi får höra Conans egen version av vad som hände egentligen, och hur han planerar föreställningarna tillsammans med sin personal. Vi får också se delar av föreställningarna, och hur de har det väl ute på turnén.

Den här dokumentären är fruktansvärt underhållande, och Conan O'Brien verkar vara en väldigt rolig människa att vara omkring. Jag vet inte egentligen vad jag ska säga så mycket mer än att man verkligen kommer in på livet på personen Conan. Vi fårm se hur han är när han peakar känslomässigt, och även de stunder då han är trött på rampljuset och inte vill ha massa folk runtomkring sig. Men framför allt är den väldigt underhållande, och man blir riktigt sugen på att se showen, så det är synd att den inte håller på fortfarande.
Läs mer om Conan O'brien cant stop

New years eve - 1.5/5

Hollywood försöker än en gång ge sig på att göra en feelgood-rulle a la Love Actually. En stjärnspäckad film där vi får se bland annat Ashton Kutcher, Michelle Pfeiffer, Zac Efron Halle Berry och Robert De Niro. Filmen består av hur flera olika människors historier vävs samman under nyårsafton i New York. Alla slutar de på olika sätt, och är tänkta att beröra männiiskor av olika åldrar som ser detta.

Att casta oscar-vinnande skådespelare som Halle Berry, Robert De Niro och Hilary Swank till en sådan här film känns väldiegt onödigt. Det är rent ut sagt slöseri av deras talang. Från början kanske det verkade som en bra ide, men filmen är långt ifrån genom tänkt nog. Visst, den kan välk vara mysig att titta på en söndag när man känner sig ensam, men nej. Den enda historien som är någorlunda intressant att titta på är den mellan unge Zac Efron och en allt mer åldersdigen Michelle Pfeiffer. I övrigt känns det som att skaparna mer har försökt fokusera på att göra det så klurigt som möjligt för tittaren att lista ut vilka som hör ihop med varandra till slut. Detta gör att de på något sätt glömmer bort att detta är en film som ska ge en bra känsla över det nya året, och lämna tittaren med en skön känsla. Istället blir det en axelryckning.
Läs mer om New years eve

This means war - 2.5/5

Tom Hardy och Chris Pine spelar två agenter som är superawesome, men som faller för samma tjej, spelad av Reese Witherspoon. Filmen handlar egentligen om hur de har en tävling om vem hon kommer att välja. De turas om att gå på dejt med henne, och använder sig aktivt av alla hjälpmedel de har till sitt förfogande för att ligga bra till själva, och förstöra för motståndaren. Samtidigt är en jätteelak brottsling ute efter grabbarna för att de i början av filmen hade ihjäl hans bror.

Första frågan jag ställer mig är: Vad fan gör Tom Hardy här? Efter Inception, Tinker tailor och warrior, varför går du med på detta? Detta är en fråga jag ställer för hans skull. För i filmen är han helt klart den som är mest underhållande. Filmen ska ju vara en actionkomedi, men blir mer av en vanlig romantisk komedi. Bortser man från första och sista fem så är det inte mycket action. Liten besvikelse där, men det är fortfarande en underhållande film. Den är väldigt lättsmält, och du behöver inte fokusera särskilt mycket för att hänga med. Men visst, se den.
Läs mer om This means war

The Grey - 4/5

The Grey är en klassisk "man vs nature"-film. Liam Neeson spelar huvudrollen som någon slags jägare i ett oljeborrarteam vars flygplan kraschar någonstans ute i vildmarken. Väl där så får de få överlevande en svår uppgift i att försöka ta sig i säkerhet. För det första har de klimatet och omgivningen mot sig. De har kraschat mitt i det värsta av vinterlandskap, och som inte det vore nog så är området redan dibsat av ett gäng blodtörstiga vargar. Detta leder ju inte helt oväntat till en kavalkad av ond, bråd död.

Det finns en rad av exempel på filmer där människan tar sig an naturen i dess renaste form, och The Grey säller sig till en av de bättre. Liam Neeson gör en av de bästa rollerna jag sett honom göra på länge, och han flankeras av riktigt bra skådespelare, som Frank Grillo, Dermot Mulroney och Dallas Roberts. Detta är en riktigt, riktigt rå film, och vargarna gör ett riktigt bra jobb med att ha ihjäl folk. Samtidigt får vi lära känna personerna också och lite om deras bakgrund. Är man lite skadeglad som jag är så blir det ännu bättre när vargarna attackerar...
Lätt sevärd film, om man gillar när folk dör.
Läs mer om The Grey

Man on a ledge - 3/5

Sam Worthington spelar Nick Cassidy, en före detta polis som blivit inlåst för att ha stulit en enorm diamant från en rik affärsman, spelad av Ed Harris. För att bedyra sin oskuld och rentvå sitt namn iscensätter han en flykt från fängelset, för att sedan checka in på ett hotell och hota med att hoppa från högsta våningen. Allt detta samtidigt som hans bror, spelad av Jamie Bell, är i full fart med själva kuppen för att rentvå Nicks namn.

Om man bortser från den fruktansvärt fantasilösa titeln, så är Man on a ledge en stjärnspäckad thriller. Förutom de namn som jag nämnt här ovan, är också skådespelare som Elisabeth Banks, William Sadler, Anthony Mackie och Edward Burns. Trots att det mesta kretsar kring en man som hotar att hoppa från en byggnad, så lyckas ändå spänningen hålla sig vid liv, och det blir en helt okej film. I slutet känns det dock som att det blir lite för mycket  av både coola stunthopp och komplotter, så därför blir inte betyget högre. Men definitivt en sevärd film.
Läs mer om Man on a ledge

Sleeping beauty - -/5

Emily Browning är Lucy, den unga studenten som försörjer sig själv genom att sälja sig själv för pengar. Från en bar går det vidare till att hon får anställning på ett skumt företag som sysslar med någon slags eskortverksamhet. Hon börjar som servitris men jobbar sig "uppåt", och  i andra halvan av filmen så får hon betalt för att ligga nedsövd i en säng och låta äldre män spendera natten med henne.

Kort sagt, detta är en riktig skitrulle! Det är visserligen regissören Julia Leighs första film, men bättre än så här måste hon kunna. Regin framför allt drar ner filmen bortom all räddning, och det finns inte en chans om att få grepp om vad filmen faktiskt handlar om. Tjejen säljer sig själv för pengar, men jaha? Historien förtäljer inte mycket mer än så, och i en scen så bestämmer de sig att en av de gamla gubbarna ska ha en lång utläggning som en bok han läst, eller skrivit eller whatever. Detta blir bara wannabe-filosofiskt skitsnack som inte har något med filmen att göra.
Slösa inte tid på den här filmen
Läs mer om Sleeping beauty

Veckans femma - The Pianist (2002)

Här kommer ett nytt inslag som jag tänkte lägga upp varje vecka: Veckans femma. Ibland kan det ju bli så att jag ser väldigt mycket medioker film på rad, så därför kan det vara lite kul att få in en kontinuerlig femstjärnig film att skriva om. NU finns det ju inte oändligt med mästerverk, men det lär ju hålla ett tag. Jag börjar med The Pianist från 2002.

The Pianist är baserad på Wladyslaw Szpilmans tiid under andra världskriget. Hur hans familj bodde i Polen, blev intvingade i ghettot, hur det var att leva där och vad som hände. Filmen är en historia om överlevnad, men framför allt en fantastisk skildring av förintelsen, och vad som faktiskt skedde mitt i städerna.

Säga vad man vill om Roman Polanski, men detta mästerverk kan ingen ta ifrån honom. Att Polanski själv är överlevare från förintelsen kan säkert ha hjälpt honom mycket, då allting känns väldigt, nästan skrämmande autentiskt.
Adrien Brody är lysande i sin Oscar-belönade roll som Szpilman, och hans tacktal är nästan lika briljant. Här är en liten försmak på ett sedan lysande tacktal.

The Pianist försöker inte vara något mer än vad den är. Det är en berättelse om hur en man överlevde ett av de värsta krigen världen skådat med alla odds pekande på motsatsen. Skådespelarinsatserna är rakt igenom mästerliga, och även om jag inte läst Wladyslaw Szpilmans biografi, så vågar jag påstå att detta är en värdig filmatisering.

Till sist kan jag komma med en utmaning: Se den här filmen och dra sen ett judeskämt utan att få dåligt samvete, i dare you!
Läs mer om The Pianist

Chronicle - 4/5

Chronicle handlar om tre tonårskillar som efter att ha gjort en underlig upptäckt, får övernaturliga krafter. Till en början är det väldigt roligt, och de experimenterar med sina nya krafter. Men ju längre tiden går, och ju mer bekväma de blir med krafterna i sig, tar de lite mörkare sidorna över. Deras liv faller isär mer och mer, och det blir svårt hantera krafterna, samtidigt som de har vanliga problem, och känslorna svämmar över.

Chronicle förvånade mig enormt. Det är en actionfilm som går framåt i ett rasande tempo, och den är fruktansvärt häftigt filmad. Att killarna filmar själva (Ni förstår när ni ser det) gör att hela grejen känns mycket mer äkta. Det är en relativt kort film, bara ca 80 min lång, men under den tiden har det tryckts in så mycket action, och lite drama så att det räcker och blir över. Trots det höga tempot och mängden action har filmskaparna inte försakat dramat och storyn på något sätt, utan de finns kvar. Chronicle är en film man både kan se med sina vänner och tillsammans med familjen, en riktigt bra film helt enkelt.
Läs mer om Chronicle

Take shelter 3.5/5

Michael Shannon spelar familjefadern Curtis. Hans liv förändras gradvis då han först börjar drömma drömmar på natten om att en stor storm är på väg, och allt runt omkring honom kommer ur balans. dessa drömmar går snabbt över till visioner han har på dagen. Dessa kan lätt associeras till apokalyptiska syner, som Imdb uttrycker det. Han får allt svårare att hantera sitt eget psyke, samtidigt som han föröker hålla ihop sin familj. Synerna han har gör honom övertygad om att en stor storm är på väg, och bestämmer sig därför för att bygga ett skyddsrum utanför sitt hem.

Take shelter är en bra film om hur en familj kan påverkas av en familjemedlems mentala hälsa. I tidigare filmer som gjorts om liknande situationer, har ofta personerna varit så instängda i sig själva att det är det som tagit död på relationerna, och till slut personerna i sig. Men här framstår Curtis som en intelligent familjefader, som mitt i sina mentala pöroblem hela tiden försöker sätta sin familj främst. Skådespeleriet av Michael Shannon är bra, och Jessica Chastain leverar en riktigt bra roll som frun Samantha.
Läs mer om Take shelter

Winnie the Pooh - 3/5

Nalle Puh och hans vänner är tillbaka! Christoffer Robin har försvunnit och vännerna misstänker att han har blivit bortrövad av någon slags hemsk varelse som jag inte lyckades urskilja namnet på. Iors svans har försvunnit också, och den måste de ju självklart hitta.

Jag har faktiskt inte särskilt mycket att säga om den här, det är Nalle Puh liksom. Det är ju alltid kul att se Nasse och gänget, men de leverar inget nytt. Så man skulle kunna sammanfatta det med bra skit som vanligt.
Läs mer om Winnie the Pooh

The Rum diary - 2/5

Johnny Depp spelar journalisten Paul Kemp som tar anställning hos en lokal tidning i Puerrto Rico. Väl där finner han att det inte är så lugnt och fridfullt som han förväntat sig. Tidningen han jobbar på vill bara skriva om saker som ser bra ut för amerikanerna som pensionerat sig där, och håller verkligen tillbaka riktig journalistik. Samtidigt håller en grupp affärsmän på att tänka ut en stor scheme för att exploatera landet ännu mer. Till slut så måste jag ju nämna damen i leken också, hade ju inte varit film utan henne.

The rum diary är en helt okej rulle. Inledningsvis får vi veta att huvudkaraktären är ganska ordentligt alkoholiserad, men detta faller bort relativt omgående. Sedan börjas det spekuleras i hur exploateringen av landet går ut över det inhemska folket, och hur detta borde lftas fram i ljuset. Men detta klaras också av ganska snabbt. Så filmen blir till slut en fråga om huruvida han kommer att få tag på damen i fråga eller inte.
Rollistan är riktigt bra, och det hjälper filmen på vägen. Jag anser dock personligen att johnny Depp gör sig allra bäst i filmer där han verkligen blir utmanad att klara av rollen i fråga. Han är inte dålig på något sätt här, men det känns som lite slöseri med talang att sätta honom i denna roll.
Lääs mer om The Rum diary

The Big year - 2/5

Owen wilson, Jack Black och Steve Martin spelar tre fågelskådare som ska försöka se så många fågelarter som mjöligt runtom i USA under ett år. Detta kallas för ett "Big year". Detta utmynnar i en tävling som tar dem till fantastiska platser i  USA, och de träffar på ett helt gäng sällsynta fåglar. På detta så får vi också se hur det påverkar de tävlande på det privata planet, då alla tre är i olika situationer där när tävlingen börjar.

The big year är absolut ingen dålig film, men den är inte heller något man vrider på huvudet för. Det största problemet den här filmen har är faktiskt castingen. De tre största rollerna i filmen tar sig genom den utan att göra några avtryck alls. Owen Wilson har ju till exempel bara en enda karaktär i sitt register. Den fngerar oftast i lättsamma romantiska komedier, och var helt rätt för Midnight in Paris. Men det håller inte här. Steve Martin har lite samma problem. Han kan det han kan, men inget mer. Jack Blacks enda karaktär är inte ens särskilt underhållande att titta på.

Men storyn är fin, och resorna och fåglarna gör detta till en väldigt vacker film. Med ett djupare manus och tyngre cast hade det här kunnat bli en riktigt bra film. Men med det resultatet här så är det en okej film, inte mer.
Läs mer om The Big year

Footloose - 2/5

Detta är en remake av klassikern med Kevin Bacon från 1984. En ung man kommer till en småstad där dans i offentliga sammahang är strikt förbjuden. I 2011 års upplaga är det Kenny Wormald som ska ta på sig uppgiften att röra om i grytan. Grytan är i det här fallet den lilla staden... och han ska röra om med dans...

Personligen så tilltalar den här nyinspelningen mig mer än vad originalet gör. Anledningen till det är att personerna i sig har bättre kemi mellan sig, castingen är helt enkelt bättre. Dansen är också en väldigt stor del av det hela, och det är uppenbart väldigt mycket bättre dansare med i denna filmen. Så visst är det en underhållande film att titta på. Dock är det svårt att komma ifrån att storyn inte på något sätt har ändrats, och det fortfarande är en ganska lam film. Lite som High school Musical, fast med dans. Skulle kanske kunna kalla den High school dansical... Moahahaha... Ja jag är lite uttråkad just nu .
Läs mer om Footloose

Tower Heist - 3/5

Personalen i en lyxbyggnad (The Tower) faller offer för ett bedrägeri som gör att de förlorar alla sina pensioner. Efter att ha flippat ur en aning och fått sparken därifrån bestämmer de sig sedan för att råna stället (the Heist). Med tanke på att ingen av de har någon större bakgrund av att stjäla saker tar de hjälp av en minst sagt medioker kriminell människa, spelad av Eddie Murphy.

Tower Heist är definitivt en underhållande film. Rollistan består av bl a Ben Stiller, Casey Affleck, Eddie Murphy och Alan Alda. Det är en välskriven film, som hela familjen kan titta på utan några större stötande inslag. Ploten är rolig, intressant och spänningen håller i sig ända in i slutet.
En viktig sak att tänka på är att inte snöa in för mycket på logiken i slutet av filmen. Jag ska inte avslöja något, men där ger de nästan begreppet "Logisk lapsus" ett ansikte. Men det är ju ändå en komedi, och visst är den rolig. Jag gillar normalt inte Ben Stiller så mycket, och absolut inte Eddie Murphy, men visst är de roliga här också. Det ska ju dock sägas att Eddie Murphy spelar exakt samma roll i den här filmen som han gjort i alla tidigare filmer han någonsin gjort. Men det är kul i alla fall.
Läs mer om Tower Heist 

Touchback - 1.5/5

Touchback är en film som handlar om Scott Murphy, en förre detta stjärna i sin hemstad efter att ha varit en väldigt duktig quarterback. I hans sista high school-match skadade han sig dock för livet, och hans proffsdröm försvann. Efter detta stagnerade livet för Scott, och han blev fast i den lilla staden. I filmen blickar han tillbaka 15 år i en dröm eller något liknande, och får chansen att göra saker och ting annorlunda.

Tanken i filmen är god, men den brister på alldeles för många punkter. För att börja med det minsta problemet, så finns det inte en chans i helvete att jag kan sitta i två timmar och ta 35-åriga Brian Presley för en high school-elev. Det funkar när de i tid och otid plockar in 24-28-åringar med ungt utseende, men det syns alldeles för tydligt att Presley är över 30, så det blir inte trovärdigt. Utan att avslöja för mycket så tycker jag inte heller att storyn riktigt gå ihop, och det känns som att han mest lallar runt och försöker vara snäll mot alla han gjorde något elakt mot i high school.

det finns heller inget som riktigt triggar igång filmen, utan den håller samma tempo rakt igenom. Den blir tråkig helt enkelt. Jag kan inte riktigt identifiera mig heller med tanken att göra allt som det hände på riktigt 15 år tidigare, när han väldigt tydligt inser att han drömmer eller är död direkt i hela detta scenariot.
Så kort och gott var det en god tanke, men bristen på erfarenhet hos regissören/manusförfattaren Don Handfield lyser igenom när han försöker trycka in så mycket i filmen att det liksom inte blir någonting av det. Stort plus för slutet dock. Hade kunnat vara ett fint slut på en mycket bättre film.
Läs mer om Touchback

The Bang Bang club - 4/5

The Bang bang club, eller The hidden war som den har kommit att heta emellanåt är ett sanningsbaserat drama om fyra fotografer som utspelar sig i sluttampen på kampen mot apartheid i Sydafrika. De fyra fotograferna är ute på livsfarlig riktigt bra skildring av omständigheterna som a uppdrag varje dag för att få så bra bilder som möjligt på striderna i Sydafrika. I rollistan ser vi bland annat svenska Malin Åkerman.

Filmen är en riktigt bra skildring av omständigheterna och händelserna kring oroligheterna i Sydafrika. Ryan Phillippe spelar huvudrollen som den Pulitzer-vinnande fotografen Greg Marinovich. han flankeras av en personlig favorit till mig, Taylor Kitsch, som även han spelar en Pulitzer-vinnande fotograf, Kevin Carter.

Scenerna i filmen är bra och väldigt verklighetstrogna. regissören Steven Silver har verkligen lyckats fånga den ambivalenta känslan mellan att vara mitt i en ren massaker på dagen, och sitta på krogen och dricka öl och dansa på kvällen. Skådespeleriet är även det mycket bra från allas sida, och jag tror att om denna filmen bara hade fokuserat lite mer på själva konflikten i Sydafrika tror jag att den hade fått galet mycket mer uppmärksamhet än vad den fått.
Läs mer om The Bang Bang Club

The Guard - 3/5

Brendan Gleeson spelar huvudrollen som en oortodox irländsk polis som ska lösa ett mord/knarkfall tillsammans med en FBI-agent spelad av Don Cheadle. Agenten får ett milt sagt kyligt välkomnande av lokalbefolkningen som varken pratar engelska, eller vill prata med polisen ändå.

The Guard påminner väldigt om en av Gleesons filmer, In Bruges, och det är en film jag gillar starkt. Även om denna film inte riktigt har samma edge varken komiskt eller dialogmäsigt, så är det en bra film. Det är ett drama med en lättsam underton, och allvaret i det hela förringas hela tiden av detta. Med väldigt små förändringar hade man kunnat göra om detta till en dödsallvarlig kriminalfilm, men det hade jag inte alls gillat. The guard leverar på många sätt, och är en i allra högsta grad sevärd film.
Läs mer om The Guard

We bought a zoo - 4/5

Matt Damon spelar en en äventyrssökande, ensamstående tvåbarnsfadern Benjamin Mee, som inte vet vart han ska ta vägen. Han vill börja på ny kula, så han bestämmer sig för att köpa en djurpark. Under filmens gång så får vi sen följa upprustandet av djurparken samtidigt som relationerna mellan människorna där utvecklas.

Min första tanke var äl att det här har gjorts förut. Men det har inte gjorts som feel good-film, vilket enligt mig var ett riktigt bra drag. Skådespelarensemblen ser ut som en decent romantisk komedi på pappret, men med en perfekt balans av allvar och komik, så lyckas de uppnå ett riktigt bra resultat. En person som särskilt sticker ut är den ständigt leende/fnittrande glädjespridaren, 14-åriga Elle Fanning. Tidigare i år kunde vi se henne i Super 8, och hon går förmodligen en väldigt ljus framtid till mötes.

Miljön i filmen är väldigt inbjudande och fin, musiken likaså. Detta tillsammans med de exotiska djuren gör att filmen är väldigt behaglig att se på.
We bought a zoo är en sevärd film som ger mig en bra känsla när jag ser den, så se den.
Läs mer om We bought a zoo

J. Edgar - 4/5

Detta är en biografisk berättelse om John Edgar Hoover, FBI-chefen som förändrade hela synen på brottsbekämpning i USA. Filmen tar oss igen Hoovers liv, allt medans han skriver sina memoarer. Vi får se hur han får sin position, hur an hanterar sociala sammanhang, och framför allt så får vi hur han utvecklar FBI till den största brottsbekämpningsorganisationen i USA.

Leonardo DiCaprio har ju visat tidigare i bland annat The Aviator och Catch me if you can att han är en av världens absolut främsta skådespelare när det gäller att återspegla en annan människa på vita duken. I J. Edgar gör han enligt mig sin mest utlämnande roll hittills, och han gör det väldigt bra. Tillsammans med en nominering för bästa skådespelare till Leo, så är utelämnandet av nomineringen för bästa smink förmodligen det mest upprörande vad gäller Oscars-nomineringarna i år. J. Edgar är en intressant, spännande och berörande film.
Dicaprio flankeras av två mycket bra Naomi Watts och Armie Hammer, och det är riktigt kul att se att de plockat in skådespelare från kända tv-serier, för att fylla ut de mindre rollerna. Vi kan bland annat se Ryan McPartlin, från Chuck, och Ed Westwick från Gossip Girl.
Läs mer om J.Edgar